LARSBODA

Larsboda är omgärdat av trafikleder och gränsar i öster till Huddinge och i väster till Farsta. Stadsdelen domineras av ett småindustriområde söder om Edsvallabacken och av Telias administrationsbyggnader norr om Mårbackagatan. Bostadsbebyggelsen, som består av höghus och radhus, är koncentrerad till sydvästra hörnet, och i nordost ligger några villaområden vid Drevvikens strand.

Äldre bebyggelse
Den moderna bebyggelsen i Larsboda hör intimt samman med planeringen av den nya ABC-staden Farsta 1947. Området som skulle bebyggas var från början mycket större än det nuvarande Farsta och delades med tiden in i flera stadsdelar, bland dem Larsboda, som fick sitt namn och sina gränser 1955.

Före 1950-talets utbyggnad var trakten här mycket lantlig med ett par torp och stora naturområden. Strax norr om Edsvallabacken ligger torpet Larsboda, den enda byggnaden som påminner om Larsbodas äldre torpbebyggelse. Torpet omnämns i slutet av 1700-talet som krog, senare som ett torp tillhörande Farsta gård, och i dag används det som motorgård. Det är osäkert hur gammal den nuvarande byggnaden är, men troligen har den tillkommit efter 1800-talets mitt. Strax intill Larsboda torp finns ännu en byggnad av äldre datum men med oklar historia.

Vid Drevviken ligger ett par mindre villaområden från 1900-talets början. De flesta husen är om- och tillbyggda och flera moderna villor har tillkommit.

Stadsfullmäktige antog den slutgiltiga generalplanen för Farsta 1955, och senare samma år godkändes den första stadsplanen för det nybildade Larsboda (kallad Farsta I). I generalplanen låg Larsboda i Farstas utkant med en höghusbebyggelse på höjdpartierna nära den västra stadsdelsgränsen och med två radhusområden i sänkorna nedanför. Längst bort mot öster placerades ett industriområde som skulle förse Farstas invånare med arbetsplatser.
Området var före utbyggnaden en naturskön plats med starkt kuperad terräng och blandad växtlighet. När generalplanen gick ut på remiss beklagade flera instanser, bl.a. stadsarkitekten och skönhetsrådet, att stora natur- och skönhetsvärden skulle komma att spolieras. I synnerhet ansåg man att den planerade industribebyggelsen i Larsboda skulle inverka mycket negativt på områdets skönhet.

Dessa synpunkter vann dock inget gehör och utbyggnaden började 1956 med ett höghusområde, ritat av Archibald Frid, på höjden öster om Larsbodaskolan. Planteringarna mellan de ljusputsade niovåningshusen planerades med omsorg av trädgårdsarkitekten Bengt Larsson, men av detta finns numera inte mycket bevarat. Nedanför höjden ligger vid Persbergsbacken och Forsbackagatan ett radhusområde från 1958, byggt i småstugebyråns regi efter ritningar av Jon Höjer och Sture Ljungqvist. Husen med ljusa fasader och svarta pappklädda tak ligger något indragna från gatan med varsin liten planterad förgård. Ytterligare ett radhusområde ligger vid Arvikagatan och uppfördes av HSB omkring 1960. De tegelröda längorna grupperar sig här runt en gård planerad av trädgårdsarkitekten Eric Anjou.

En mycket stor del av marken i Larsboda avsattes i generalplanen för industri- och kontorsändamål. Den största anläggningen uppfördes för Kungl. Telegrafstyrelsen (numera Telia), som 1966 flyttade sitt huvudkontor dit från Brunkebergstorg. Arkitekter var Gösta Danielsson och Bengt Hidemark, och deras uppdrag var en anläggning med 900 kontorsrum samt flera andra lokaler. År 1987 redovisades över 2 000 anställda. Husen byggdes med moduler vilket förenklade byggandet och höll kostnaderna på en rimlig nivå. Arkitekterna svarade också för planeringen av utomhusmiljön.

I övrigt finns i området, som på 1950-talet lades ut som arbets- och industriområde, en varierande sammansättning av företag och byggnader. Ett påtagligt inslag utgörs av stenkrossanläggningen mellan Fryksdalsbacken och Perstorpsvägen.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Hedvig Schönbäck.