BANDHAGEN

Bandhagen
Tunnelbanestaden Bandhagen är uppförd på skogklädda kullar på ömse sidor om en flack dalgång en dryg halvmil söderut från stadens centrum. Bebyggelsen utgörs huvudsakligen av trevånings smalhus och i stadsdelens mitt ligger ett mindre centrum med tunnelbanestation, torgplats och affärsgata. Tunnelbanan var en viktig utgångspunkt för Bandhagens planering och har även fått en framträdande position i stadsbilden där den passerar över centrum uppburen på en viadukt.

Staden i sol och ljus
Bandhagen byggdes ut på tidigare obebyggd mark i början av 1950-talet. Stadsdelens planmönster är särdeles representativt för de stadsbyggnadsideal som var rådande på 1940-talet och som i Stockholm stadfästes i riktlinjerna för Stockholms generalplan 1945, "Det framtida Stockholm", författade av Stockholms stads stadsplanekontor under stadsplanedirektören Sven Markelius. I en reklamtext utgiven av HSB och Familjebostäder 1953 tilldelas Bandhagen och Högdalen det gemensamma epitetet "Staden i sol och ljus" och beskrivs som "kombinationsstad" vilket enligt texten skulle vara ett nytt slags samhälle där småstadens lugn och trivsel kunde kombineras med storstadens serviceförmåner.

Förhistoria
Bandhagen och Högdalen ligger på Örbys tidigare utmarker och enligt en beskrivning i stadsplaneförslaget från 1949 var terrängen småkuperad och skogbevuxen med undantag från ovan nämnda dalgång som låg öppen. Namnet Bandhagen användes först i samband med att de nuvarande tunnelbanestäderna började planeras, och var tidigare namnet på ett frälsetorp under Örby. Torpet hade anor från 1670-talet och låg på andra sidan Örbyleden, inom nuvarande Stureby, fram till 1942 då det brann ned.
Planer på exploatering av området uppstod redan omkring sekelskiftet 1900 då det styckades av från Örby och delades upp i mindre enheter för att försäljas som villatomter. Någon försäljning kom dock inte till stånd och marken förblev obebyggd ännu en tid. På 1940-talet köpte HSB ett av de tre tomtbolag som ägde marken, Villastadsbolaget AB Örby, och genom att ingå ett exploateringsavtal med de andra två möjliggjorde HSB en gemensam planläggning och exploatering av hela det område som idag upptas av Bandhagen och Högdalen.
Förhandlingar inleddes mellan HSB:s chef Sven Wallander och staden och bland annat kom man överens med Stockholms spårvägar om att lägga ned spårvägen till Örby och istället dra en tunnelbaneförbindelse söderut från Stureby till Bandhagen. En stadsplan för två grannskapsenheter togs fram av arkitekterna Fred Forbat och Harry Egler på HSB:s stadsplaneavdelning, utformad enligt principerna om grannskapsplanering, men förhandlingarna strandade dock och slutade med att HSB drog sig ur. Orsaken var bland annat att staden krävde att HSB skulle vara med och finansiera tunnelbanan. Istället ingicks en överenskommelse om att staden skulle få köpa marken och att HSB och det av båda parter delägda aktiebolaget Familjebostäder skulle erhålla en viss andel av de tomträtter som staden ämnade upplåta.

Stadsplan
Markområdet tillföll Stockholms stad 1950 men redan tidigare hade arbetet med en revidering av Forbats och Eglers plan påbörjats. Eftersom området ansågs vara för stort att exploatera på en gång koncentrerade man sig på den norra delen och tog fram en stadsplan endast för denna del. Som skäl anfördes bland annat att utbyggnaden måste anpassas till två redan planerade huvudavloppsledningar. Uppdelningen i två stadsdelar med varsitt centrum motarbetades av köpmannaförbundet som hellre såg att staden anlade en storförort med ett storcentrum, men staden ville annorlunda och i april 1950 fastställdes stadsplanen för den norra delen som ensam fick namnet Bandhagen.
Stadsplanen beskriver en självständig stadsdel för drygt 7 000 invånare, uppbyggd kring en tunnelbanestation och ett mindre butikscentrum med butiksgata och ett nio våningar högt punkthus med bostäder och kollektiv service. Kvarteren runtomkring är reglerade i detalj med bostadshus grupperade i bostadsenklaver kring stora gårdar och med riklig naturmark bevarad mellan husen. I huvudsak föreskriver planen smalhusbebyggelse i tre våningar samt viss gruppbebyggelse med punkthus och stjärnhus i fyra eller sex våningar. Flerfamiljshusen är i regel förlagda till naturliga höjdpartier och på ett största avstånd om 500 meter från tunnelbanestationen. Norr om centrum har mark reserverats för ett läroverk och bland bostadskvarteren bereddes plats för två folkskolor, några barnstugor samt här och där små närhetsbutiker. Trafiken är separerad genom gågatan i centrum, säckgator in i bostadskvarteren och matargator i ring runt hela stadsdelen.

Utbyggnad
Merparten av den planerade bebyggelsen uppfördes under 1950-talets första hälft och tunnelbanestationen invigdes 1954. Bandhagen är således en av de första stadsdelar som försågs med tunnelbana redan under utbyggnadstiden. Centrum byggdes i HSB:s regi och övrig bebyggelse uppfördes av HSB och Familjebostäder samt av privata byggmästare och mindre fastighetsbolag. Tomter uppläts med tomträtt och med få undantag uppfördes hus i enlighet med stadsplanen. Många namnkunniga arkitekter anlitades och markplaneringen närmast husen utformades i flera fall av trädgårdsarkitekter. De småstugor och radhus som ligger i stadsdelens sydöstra del uppfördes genom så kallat självbyggeri mellan 1954 och 1959 efter ritningar tillhandahållna av fastighetskontorets småstugebyrå.

Bandhagen idag
I stort sett alla husen i Bandhagen har bevarat sitt ursprungliga utseende. I nära anslutning till centrum har förtätning skett med bland annat äldrebostäder i form av radhus och flerfamiljshus uppförda av HSB 1990-1993. De är placerade i norra änden av dalgången som en länk mellan bostadsområdena öster och väster om denna. Arkitekturen bryter kraftigt mot 1950-talets bebyggelse genom brokigt utformade byggnadsvolymer med starkt varierad höjd.
Den ursprungliga arkitekturen i Bandhagen kan stilmässigt hänföras till 1940-talets folkhemsarkitektur som kan sägas vara både en reaktion mot och en utveckling av funktionalismens idéer. Arkitekterna eftersträvade en mer nationellt anknuten arkitektur med bland annat sadeltak och naturmaterial, samtidigt som funktionella, ljusa och modernt utrustade bostäder fortsatte att vara ett ideal. I Bandhagen har denna arkitekturströmning i kombination med rådande stadsplaneringsideal resulterat i en varierad men stilmässigt enhetlig stadsdel, med väl avvägd skala och blandade hustyper. Fasaderna är ofta arkitektoniskt bearbetade och beklädda med olika naturmaterial i dämpade kulörer. Gatubilden växlar mellan utblickar över dalgången och intima miljöer bland bostadskvarteren med slutna gårdar, platsbildningar och stadsmässiga gaturum. Marken mellan husen är liksom bebyggelsen omsorgsfullt planerad och utgörs i huvudsak av naturpark med gräsmattor, berg i dagen och gles blandskog. Närmast husen är marken planterad med buskar och blommor.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Olle Nylind.