BAGARMOSSEN

BAGARMOSSEN
Bagarmossen karakteriseras av stadsplanens och husens anpassning till den svagt kuperade skogsterrängen. Här i stadens utpost mot naturreservatet har bebyggelsen gjort en mjuklandning mellan gran och fur. I centrum finns ännu några av de tidstypiska neonskyltarna och den karakteristiska mosaiken från 1950-talet bevarad. På ett par år byggdes planen ut. Stadsdelen har därefter förtätats i flera olika etapper och är den enda i Stockholm som är inne på andra generationen av tunnelbanestationer.

Mark och stadsplan
Marken där Bagarmossen kom att byggas tillhörde Skarpnäcks gård, som under 1800-talets senare hälft ägdes av storbryggaren Neumüller. Stockholms stad köpte gården av hans arvingar 1922. Ägornas södra del mot Nacka bestod till stor del av en mosse och vid den fanns ett torp, Mosstugan, som låg ungefär på Lagaplan i dagens centrum. Mossen kom att bli dyr och besvärlig att bygga på. Det ansågs ändå mödan värt när den sydöstra tunnelbanelinjen drogs hit. Tanken var att de boende skulle pendla till sina jobb. Stadsdelen blev också för liten för att räcka till för nödvändig social och kommersiell service och behövde utvidgas. Stadsplanen för det nya Bagarmossen, eller Skarpnäcks gård som stadsdelen hette fram till 1963, var klar 1950. Två år senare hade bostäderna vuxit upp.

Flerfamiljshus
Bebyggelsen från 1950-talet är trivsam med lamellhus i 3-4 våningar sammankopplade kring grönskande gårdar och omväxlande med enstaka punkthus. Husen har en gedigen och tidstypisk arkitektur med arbetade detaljer i portaler och balkonger, fältindelningar i puts med varierad färgsättning.

En stor del av husen byggdes av de allmännyttiga bostadsföretagen, men bland byggherrarna återfanns också bostadsrättsföreningar och privata byggföretag. Stockholmshem byggde framför allt i de centrala delarna efter ritningar av Nils Sterner m.fl. på fastighetskontorets arkitektavdelning. Här har husen kopplats samman med överbyggda portiker som sluter de intima gårdarna. De centrala delarna väster om tunnelbanan påbörjades samtidigt men har ett flertal byggherrar och arkitekter, som Gustaf Lettström, Gate-Lindegren, Sture Fröhlén m.fl. Söder om Stångvägen är det framförallt Riksbyggen som är byggherre. Svenska bostäder byggde vid Nissastigen och Ätravägen 1952-1955 med Georg Varhelyi som arkitekt. Vid Bergsrådsvägen i kvarteret Krigsdomaren finns några hus som har en något avvikande arkitektur. De är ritade av arkitekt Walter Teeling och byggda för Bostadsföreningen u.p.a.

År 1959 gjordes en överenskommelse med Nacka kommun om att flytta Stockholms gräns. in på Nackas domäner. Den delen av Bagarmossen bebyggdes först 1969 i stora rektangulära kvarter som skvallrar om rationella byggmetoder i omisskännlig miljonprogramsstil. På norra sidan av Byälvsvägen ligger lamellhus i tre våningar och på södra sidan loftgångshus i fem våningar. Husen ritades av Ernst Grönwall på uppdrag av Stockholmshem.

Radhus
I södra delen av Bagarmossen ligger ett par områden med flera olika typer av radhus uppförda under 1950-talet med början 1953 i Småstugebyrås regi. Nu började man allt mer att frångå fristående småhus och istället planera radhus och kedjehus för självbyggeri. Radhuset blev en allt populärare boendeform. På uppdrag av staden utarbetade några arkitekter nya förslag till småstugor och radhus med resultat från bostadsvaneundersökningar som grund. Radhusen uppfördes i två våningar vanligen med kök, vardagsrum, tre sovrum och hobbyrum i källaren med lite olika planlösningar och skillnader i fasadutformningen. Fasadmaterialen varierar från den traditionella locklistpanelen till den mer moderna eterniten. Här finns också områden med fristående småstugor av många olika typer.

Tunnelbanan
Tunnelbanan öppnade först 1958 och gick till helt nyligen i markläge med slutstationen vid centrum. Tanken på en fortsättning av tunnelbanan avsatte ett markområde i spårens förlängning genom stadsdelen. En förtätning skedde på det reserverade spårområdet på 1980-talet. Sedan ett par år har tunnelbanelinjen förlängts till Skarpnäck och lagts under jord. Den gamla tunnelbanehallen, som ritades av chefen vid SL:s arkitektkontor Magnus Ahlgren, stod en period övergiven, vandaliserades svårt och är nu riven. Den nya tunnelbanesträckningen och -stationen är underjordisk och ritades av Leif Kåsthag arkitektkontor. På tunnelbanans gamla spårområde planeras nu för ny bostadsbebyggelse.

Skolorna
Liksom tunnelbanan lät skolan vänta på sig i Bagarmossen, men 1954 gick den första ettan ut från den knappt färdiga Bagarmossens skola. Arkitekt var Gunnar Forsén. De sparade furorna står vackert mot de gedigna röda tegelfasaderna. Sedan följde Brotorpsskolan 1956 ritad av Einar Lövén och Bergholmsskolan 1959 för ca 1 000 elever, ritad av Gustav Kanuitz.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Wannberg.