KÄRRTORP

Kärrtorp
Kärrtorp var före utbyggnaden helt enkelt ett torp vid ett kärr. Torpet tillhörde egendomen Hammarby fram till 1947 då hela området köptes av Stockholms stad för att bebyggas med en ny stadsdel. Torpstugan finns ännu kvar vid Kärrtorpsvägen, mitt emot Skarpnäcks skola. Staden köpte 1947 också AB Svenska Bostäder för att bygga centrum och de centrala delarna i stadsdelen. Den kuperade skogsmarken bebyggdes medan odlingsmarken i dalgången norr och öster därom till stor del lämnades öppen.

Stadsplan
Stadsplanen för tunnelbaneförstaden Kärrtorp presenterades 1947. Stadsdelen planlades som ett utpräglat bostadsområde för ca 8 000 personer. Man ansåg inte att detta var tillräckligt underlag för ett citybetonat stadsdelscentrum. Centrum skulle istället ligga i det planerade Bagarmossen. Ett mindre, lokalt butikscentrum lades väster om tunnelbanan eller spårvägen, som den fortfarande benämns i planbeskrivningen, med en öppen torgbildning mot hållplatsen. Kvarteret norr om torget planerades för småindustri och hantverk. Strax öster om torget lades en byggnad för allmänna ändamål, sociala expeditioner o.dyl. Trafiken planerades så att området skulle hållas fritt från genomfartstrafik, och skilt från gatunätet löpte gångvägar. Parkering skulle heller inte ske på gatorna utan det planerades särskilt för garage och parkeringsplatser. Kärrtorp planlades också med två folkskolor och flickläroverk med gymnastik och varmbadhus och tre daghem.
Kraven på exploatering och modernisering och rationalisering av byggprocessen var högt ställda. Svenska Bostäders chefsarkitekt Hjalmar Klemming hade bland annat idéer om ett barnvänligt område med stora naturytor för lek, och planen omarbetades. Genom att lägga bostäderna i långa sammanhängande smalhus som en mur mot öster samt i några sju våningar höga punkthus kunde stora ytor frigöras. Svenska Bostäder trodde också på ett större centrum och medborgarhuset kompletterades med ett kollektivhus i tolv våningar vilka bands samman med en restaurang. I det resliga höghusets fasad framhävdes den konstruktiva uppbyggnaden med synlig betongstomme och utfackningar i gult tegel. Till stor besvikelse för Klemming och många andra byggdes aldrig medborgarhuset eller restaurangen. År 1956 ändrades stadsplanen så att medborgarhusets plats blev parkering och funktionerna flyttades till kvarteret norr om torget som bebyggdes först i början av 1960-talet.
Bostäderna
Arkitektens vision om "smalhusmuren" var att den skulle stå mörk, sluten och skyddande utåt, men vänligt öppen med ett livligare formspråk och en gladare färgsättning inåt. Bostäderna i Kärrtorp byggdes med en långtgående standardisering men med en mycket omsorgsfull och genomtänkt planering. Den yttre miljön varierades, enligt arkitektens idéer och med små medel, framför allt genom färgväxlingar i fasadytor och på detaljer. De fyra punkthusen var mer individuellt utformade och sammanbands med låga paviljongbyggnader för butiker.
I stadsdelens nordvästra del, vid Fyrskeppsvägen, byggde AB Stockholmsbyggen, en del av Svenska Riksbyggen. En enklav vid Söderarmsvägen ritades av arkitekt Josef Peterson för bostadsföreningen Hyreshus u.p.a. ägd av Svenska Bostäder. Samma bostadsförening byggde också i stadsdelens östra del med Walter Teeling som arkitekt. Längst i söder ritade Egnahemsbyrån med Edvin Engström ett område för det kooperativa SKB.
Huvuddelen av bebyggelsen stod klar redan 1951, men varken skolor, daghem eller kommunikationer var färdiga när bostäderna var inflyttade. Skarpnäcks skola i gult tegel som ritades av Ture Ryberg stod klar ett par år senare. Kärrtorps gymnasium med Kjell Ödéen som arkitekt färdigställdes i slutet av 1950-talet. Hjalmar Klemming betraktade Kärrtorp som en förövning till Svenska Bostäders nästa stora projekt - Vällingby.

Källa: Texten är baserad på Stockholm utanför tullarna - nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia Förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Wannberg.