KULTURLANDSKAPSREGION SÖDRA OCH MELLERSTA HALLAND

Laholmsslätten i söder omfattar ett landskap med små relativa höjdskillnader och med en moig till sandig jordmån. Här förekommer en omfattande boskapsuppfödning. I.andskapet har en hög uppodlingsgrad men helåkerbygden är en relativt sen företeelse. Har, liksom i angränsande bygder, bedrevs tidigare ett utpräglat ensädesbruk med omfattande ängsarealer. Vid kusten finns ett bälte med tallskog, anlagt som skyddsplantering under 1800-talet. Kusten ar starkt påverkad av fritidsbebyggelse.
Den inre delen av området har låg uppodlingsgrad med företrädesvis ensamgårdsbebyggelse. Skogsbestånden, bestående av såväl löv- som barrträd, är sena. Här fanns tidigare omfattande ljunghedar, varav ett fåtal finns bevarade, t.ex. vid Mästocka.
Även längre norrut är regionen präglad av agrar verksamhet med omfattande inslag av fritidshus vid kusten. Inåt landet återfinns flera stationssamhällen utefter Västkustbanan. Varuhus och industrier finns i anslutning till påfarterna till E6:an samt utefter länsvägarna. Halland har på sätt och vis karaktären av genomfartsområde.
Odlingsbygderna följer älvdalarna upp emot höglandet i öster. I den sjörika övergångszonen finns omfattande lövskogar, framför allt bokskog men också inslag av planterad gran. Gränstrakterna mot Småland ovanför högsta kustlinjen präglas av stora myrmarker, låg uppodlingsgrad och företrädesvis ensamgårdar. Sen beskogning av barrträd finns på tidigare omfattande ljunghedar.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.