STENKÄLLAN

Stenkällan ligger i Malmös östra del och ingår i Rosengårds stadsdelsförvaltning. Stenkällan ligger väster om Höja och gränsar i norr till Virentofta. I öster låg tidigare luftvärnsregementet LV4. Förutom flerbostadshusen finns egnahem och villor samt i söder ett verksamhetsområde. Flerbostadshusen benämns ofta Röda Höja
Stenkällan är relativt lågt exploaterat och utgör en övergång mellan småhusbebyggelse i öster och höghusen i Höja, Rosengård och Almgården. Det har en enhetlig och stringent bebyggelsestruktur med husen grupperade kring entrégårdar. Stenkällan (eller Röda Höja) får sin identitet av det genomgående röda teglet och de distinkt och sakligt utformade husen vilka har en påtaglig karaktär av sammanhållna rätvinkliga block. Området präglas också av att bebyggelsen är låg och glest placerad, som hus i park.

HISTORIK FÖRE 1965
Namnet Stenkällan finns omnämnt i Lunds stifts landebog från 1569 och syftar då på kyrklig jord i östra vången i Västra Skrävlinge. Namnet fanns kvar på 1800-talet och betecknade då östra gränsmarken mot Husie och en mindre samling hus, varav endast gården Fridhem i hörnet av HögatorpsvägenStenkällevägen finns kvar.
Från 1930-talet började det byggas egnahem i området mellan Högatorpsvägen och Ellenborgsvägen. Dessa kompletterades under 1950-, 60- och 70-talen med villor. Där flerbostadshusen byggdes låg Höja gård, vilken revs före projekteringen för att kring 1970 ersättas med en fritidsgård. Övrig mark var åker.

BEBYGGELSE EFTER 1965 STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
Stadsplan för det planerade bostadsområdet upprättades 1965 av stadsplanechefen Gabriel Winge och arkitekten Bertil Lagerås från Svenska Riksbyggen och fastställdes året därpå. Planen omfattade dels ett område med flerbostadshus i två till tre våningar i Stenkällan, dels sex niovåningshus i Höja. Marken ägdes av staden och Svenska Riksbyggen. Marken vid Höja gård reserverades för allmänt ändamål.
Området planerades för 26 hus med sammanlagt 372 lägenheter. Husen grupperades som halvöppna gårdar med de lägre tvåvåningshusen längst i norr mot det angränsande villaområdet, så att övergången mellan villor och flerbostadshus skulle bli mindre påfallande. Byggandet startade 1966 och avslutades året därpå. En fortsatt utbyggnad söderut var planerad men kom aldrig att genomföras.
Utbyggnaden av Stenkällan och Höja hängde samman med byggandet av Rosengård och Inre Ringvägen. Stora investeringar skedde i form av markköp och infrastruktursatsningar, som förlängningen av Amiralsgatan och Agnesfridsvägen.

BOSTÄDER OCH BOENDE
Folkmängden i Stenkällan uppgick 1961 till 289 personer, tio år senare hade den med byggandet av flerbostadshusen ökat till 2 125. Sedan dess har befolkningen minskat successivt och uppgick 1998 till 1 554 personer, vilket sannolikt beror på att barnfamiljer som flyttade in i de nya husen blivit hushåll med en till två boende trettio år senare. Flyttningen till och från området är låg.
Samtliga lägenheter i Stenkällan är bostadsrätter med Svenska Riksbyggen som byggherre och förvaltare. I trevåningshusen finns endast trerummare, i tvåvåningshusen endast fyra- och femrummare.

ARKITEKTER OCH BYGGHERRAR
Husen ritades och byggdes av Svenska Riksbyggen med bostadsrättsföreningar inom Svenska Riksbyggen som byggherre. Ansvarig arkitekt var Bertil Lagerås. Byggnadsentreprenör var BPA. Utemiljön gestaltades av trädgårdsarkitekt Kurt Antonsson.

TRAFIK
Stenkällan omges av fyra breda gator varav Agnesfridsvägen i väster utgör den mest trafikerade. In till området leder två säckgator, dels från väster, dels från öster. Parkeringsplatser finns dels på mark längs angöringsgatorna och i en zon vid Högatorpsvägen, dels i underjordiska garage. Inne i området finns gång- och cykelstråk som leder vidare, dels under Agnesfridsvägen in mot Rosengård och centrum, dels mot söder under Amiralsgatan.

SERVICE
Service i form av förskola, skola och affärscentrum finns väster om Agnesfridsvägen, det vill säga i Höja. På platsen för Höja gård anlades Höja fritidsgård om kring 1970. Denna byggnad ritades i likhet med områdets övriga av Svenska Riksbyggens arkitektkontor i Malmö. Möjligen skall fritidsgården med sin atriumgård och röda tegelfasad vara ett slags abstrakt bild av en traditionell, fyrlängad skånegård. I huset finns numera Husie stadsdelsförvaltning.

BEBYGGELSEKARAKTÄR
Bebyggelsen består av fyra typer av lamellhus med mycket lika utformning. Husen har två eller tre våningar och två eller tre trapphus. Trevåningshusen har grupperats kring sju gårdar som öppnar sig mot söder. De har karaktären av entrégårdar eftersom alla entréer vänts in mot gården. I norr ligger sex tvåvåningslängor. Marken mellan husgrupperna består av enkla släta gräsmattor i stort sett utan planteringar. Gårdarna är till stor del hårdgjorda. Här finns cykelparkering och lekplatser för de minsta barnen. Husens placering gör att långa siktlinjer bildas.
Husen byggdes med stomme av betong och fasader i rött tegel. De har platta tak utan taksprång och balkongerna är indragna innanför fasadlivet vilket sammantaget ger dem karaktär av skarpskurna block. De upplevs som enkla och tydliga, rätvinkliga tegelvolymer, vilket förstärks av att även partierna ovan balkongerna är i tegel. Den kompakta blockigheten markeras ytterligare genom husens placering direkt på släta gräsytor utan buskage eller planteringar invid fasaden.
I de längre husen har trapphusen placerats i huskroppens inre medan de i de kortare ligger med fönster ute i fasaden. Inga av husen har hiss. Det finns två lägenheter per trapplan: i trevåningshusen endast treor, i tvåvåningshusen finns lika andelar fyror och femmor.

HÖJAPARKEN
I den nordvästra delen ligger den lilla Höjaparken, vilken mestadels består av gräsplantering runt Höja fritidsgård. Här låg tidigare Höja gård, och allén med gamla kastanjeträd upp till denna har sparats som ett väsentligt inslag i parken. I parken finns också en gravhög. En gång- och cykelväg, kantad av askar, löper genom parkens södra del.

FÖRÄNDRINGAR, FÖRNYELSE, FÖRTÄTNING
Förändringar som skett i området har varit måttfulla, bland annat har fönstren bytts ut mot nya med aluminiumbågar men med utseende liknande de ursprungliga. Även balkongfronter och trapphusens fönsterbröstningar är utbytta mot mörk, veckad plåt. Såväl området som de enskilda byggnaderna har kvar mycket av sin ursprungskaraktär.