KRONPRINSEN

Kronprinsen ligger i utkanten av Malmös centrala delar. I norr avgränsas området av Regementsgatan, i väster av Carl Gustafs väg, i söder av Fågelbacksgatan och i öster av Mariedalsvägen.
Områdets begränsade areal är högt exploaterad men omfattar endast tre byggnadskomplex: Sydkrafts kontor, idrottsplatsen Hästhagen samt själva Kronprinsen: en anläggning med bostäder, handel, idrottshall med mera.

HISTORIK FÖRE 1955
År 1897 flyttades Skånska Husarregementet från Drottningtorget till Malmös dåvarande utkant. Den yta som användes var en del av stadens tidigare donationsjordar, vilka var avsedda för allmännyttiga ändamål. Husarregementet, vilket även kallades Kronprinsens husarer, därav platsens namn, var i bruk fram till 1928. Därefter fungerade kasernerna som bland annat nödbostäder. Först mot slutet av 1950-talet revs regementet för att ge plats till ny bebyggelse.

BEBYGGELSE EFTER 1955
STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
Området hade fram till utbyggnaden av den nuvarande bebyggelsen en annan kvartersindelning. Mellan Mariedalsvägen och Malmö Borgarskola fanns fyra kvarter, där Carl Gustafs väg löpte igenom i nordvästlig riktning. Vägens riktning ändrades i och med 1959 års stadsplan då en ny kvartersindelning gjordes. Detta ledde till att Sigvard Grubbesgatan och Carl Herslows gatan försvann helt respektive delvis, medan Edward Lindahlsgatan kom att omvandlas till en gång- och cykelstig.
I stadsplanen från 1959 fastställdes att kvarteret i väster skulle utformas som ett kombinerat kontors-, handels- och bostadskomplex med två tiovåningshus, två sexvåningshus, ett 25-våningshus samt en överbyggd innergård.
Kvarteret i öster skulle nyttjas till allmänna ändamål och ett förslag var att placera en lärarhögskola i den norra delen. För att undvika att Regementsgatan skulle komma att uppfattas som alltför institutionsartad uppfördes istället Sydkrafts kontor.
På tomten intill tillkom på 1970-talet Hästhagens idrottsplats.
Stadsplaneförslaget, som var utformad av stadsplanechefen Gabriel Winge i samarbete med byggherren Hugo Åberg och arkitekten Thorsten Roos, mötte motstånd hos Kungliga Byggnadsstyrelsen. Invändningarna var många men gällde främst hushöjderna. Den omgivande bebyggelsen var i fyra till fem våningar och den föreslagna höjden på sex, tio och 25 våningar ansågs bli ett främmande inslag i stadsbilden. Den överbyggda gården menade man skulle skapa en ojämn stadsbild och det höga byggnaderna skulle ge en överexploatering. Även ur brandsäkerhet och social skäl ansågs husen vara för höga. Farhågor fanns även om en ökad trafikbelastning och de parkeringsbekymmer som detta skulle åsamka.
Trots Byggnadsstyrelsens invändningar kom planen att genomföras.

Kronprinsen omfattar 677 lägenheter med varierande storlekar, från 1 till 6 rum och kök men med ett stort antal om 3 rum och kök. En stor del beboddes 1998 av ensamstående pensionärer och omflyttningsfrekvensen för området var låg. Lägenheterna i husen förvaltas av Hugo Åbergs fastighetsförvaltning.
Kronprinsen ritades 1963 av Thorsten Roos och hans medarbetare Kurt Hultin i samarbete med ingenjören Carl Nordström.

BEBYGGELSEKARAKTÄR
På sträckan längs Slottsparken består bebyggelsen söder om Regementsgatan av solitära byggnadsvolymer vilket ger en öppen stadsbild. Sydkrafts kontorsbyggnad och Kronprinsen bildar avslutning på detta stråk. De solitära byggnaderna framhävs av att gatans norra sida saknar bebyggelse. Från Fågelbacksgatan är intrycket av området däremot mer sammansatt med idrottsplats och bostadshus.
Kronprinsen och Sydkrafts kontor uppfördes i stort sett samtidigt och har både likheter och olikheter i sina arkitektoniska uttryck. Båda har en rationionalistisk och modernistisk rätvinklighet och fasaduttryck som baseras på upprepning. Medan Sydkraft byggs upp av ett spel mellan horisontalitet och vertikalitet betonas i Kronprinsen främst höjden genom det 26 våningar höga skivhuset. I fasadmaterialet skiljer sig de två anläggningarna åt. Kronprinsen har dels en blå, närmast imateriell kakelfasad och dels betongelement. Sydkrafts fasad har en stark materialverkan genom det grova mörkröda teglet, typiskt för den brutalistiska arkitektur som Klas Anshelm var en företrädare för.