HÅKANSTORP

Håkanstorp ligger i Malmös nordöstra del. Den norra gränsen utgörs av Sallerupsvägen, den gamla landsvägen från Södra Sallerup och idag en av Malmös viktigaste infartsvägar. Västerut avgränsas Håkanstorp av Scheelegatan, söderut av Industrigatan och i öster av Östra kyrkogården. Håkanstorp präglas främst av villabebyggelse, men här finns även flerbostadshus från sent 1940-tal respektive 1950-tal.

HISTORIK FÖRE 1945
Håkanstorpsområdet utgjorde under äldre tid en del av Östra Plantagemarken, en stor jordegendom som tillhörde Malmö stad. Området låg helt nära gränsen till Östra Skrävlinge bys ägor. Namnet Håkanstorp kommer från en stor lantgård, som funnits sedan dansk tid. På 1600-talet fick egendomen sitt namn efter ägaren Oluf Hågensen. Håkanstorpsgården var belägen i stadsdelens södra del, där ett vårdhem och dagcenter numera ligger.
Strax efter sekelskiftet 1900 började Håkanstorp byggas ut. Kring Håkanstorpsvägen tillkom en tät bebyggelse som utvecklades till en fri förstadsbildning. Egnahemmen i området uppfördes i huvudsak kring 1920-talets mitt. Med tiden har området förtätats ytterligare.

STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
Den första stadsplanen för hela Håkanstorp upprättades 1944 i samband med planerna på att uppföra ett antal flerbostadshus i området. Bakom förslaget stod stadsingenjören Erik Bülow-Hübe. Ett par kvarter reserverades dessutom för ytterligare villabebyggelse. Utmed Sallerupsvägen föreslogs flerbostadshus i två respektive tre våningar. Malmö Egnahemsförening protesterade dock mot planerna på en sådan "högbebyggelse" i stadsdelen. "Vi äro även rädda för att omtalade fastigheter kunna få prägel av hyreshus och att detta i väsentlig grad kommer att förstöra det lugn och den ro, som bör känneteckna ett egnahemsområde" framhöll man i sin anmärkningsskrivelse. Ingen hänsyn till fastighetsägarnas protester togs emellertid i stadsplanen, som slutligen fastställdes 1947.
Uppbyggnaden började kort efter det att stadsplanen fastställts.
Stadsplanen fullföljdes dock inte i sin helhet. Mellan huskropparna i kvarteret Kallan planerades ursprungligen låga butikslängor utmed Sallerupsvägen. I planområdets nordvästra del närmast väster om Fylkinggatan tänkte man sig en idrottsplats. Inget av ovanstående genomfördes.
1955 fastslogs en ändring och utvidgning av stadsplanen för Håkanstorp. Den nya stadsplanen, signerad av Gunnar Lindman, innebar en påtaglig omvandling av stadsdelens tidigare relativt småskaliga bebyggelsekaraktär. Även gatunätet förändrades delvis. Det i 1947 års stadsplan föreslagna området för idrottsplats planerades nu istället för två bostadskvarter.
Mellan Fylkinggatan och den nya huvudgatan Scheelegatan planerades ett bostadsområde med cirka 375 lägenheter i form av dels trevåningshus, grupperade i en större sluten gårdsbildning, dels av ett elvavåningshus förlagt vinkelrätt mot Sallerupsvägen. Tanken var att höghuset tillsammans med ett trevåningshus och en envåningslänga med butiker skulle bilda ett lokalt centrum i Håkanstorp.
Även denna gång inkom ett antal fastighetsägare i området med en skrivelse mot ytterligare flervåningshus i Håkanstorp. Med hänvisning till de tråkiga erfarenheter man hade av barnen från de befintliga flerbostadshusen, vilka använde Fylkinggatan som lekplats, förordade man istället ytterligare villabebyggelse. Trots protesterna uppfördes bostadsområdet i kvarteren Kattfoten och Kungsliljan i princip enligt stadsplanen med början år 1958. Bakom utbyggnaden av båda kvarteren stod Svenska Riksbyggens arkitektkontor.
Stadsplanen från 1955 speglar i hög grad samtidens förhållanden och planeringsideal. Tanken att skapa en mindre centrumanläggning med såväl kommersiell som offentlig service för grannskapet är ett exempel på detta. Ett annat är det utrymme bilismen fick i form av trafikseparering och fler parkeringsplatser.
BEBYGGELSEKARAKTÄR
Håkanstorp som helhet kännetecknas av en småskalig bebyggelse, som huvudsakligen utgörs av egnahem, villor och radhus. Flerbostadshusen är koncentrerade till stadsdelens ytterkanter mot Sallerupsvägen och Scheelegatan. Även här är skalan måttfull, med undantag av det elva våningar höga skivhuset.
Stadsdelens gränser är tydligt definierade. Småindustri- och verksamhetsområdena kring järnvägen omgärdar Håkanstorp i både väster och söder. Sallerupsvägen är en hårt trafikerad genomfartsled som verkar som en barriär mot den intilliggande stadsdelen Johanneslust i norr. I övrigt utgörs gatunätet av mindre och lugnare lokalgator, bortsett från Danska vägen som skär genom området.
Egnahemmen i stadsdelens östra del bildar en sammanhållen miljö tillsammans med Håkanstorps äldsta kvarter från seklets början liksom den yngre villabebyggelsen. Bostadsområdena från 1940- och 50-talen är typiska exponenter för periodens funktionalistiskt präglade byggande med mer regionala, traditionella drag som sadeltak och fasader i tegel. Ett utmärkande område är kvarteret Kungsliljan med sitt centrum, S:ta Katarina kyrka och Håkanstorps enda höghus.