DEL AV ANTEN-GRÄFSNÄS JÄRNVÄG

Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) är en drygt 12 km lång smalspårig järnvägssträcka mellan Brobacken i söder och Gräfsnäs i norr. AGJ utgör en liten del av den ursprungliga Västgötabanan, Västergötland-Göteborgs Järnvägar (VGJ). VGJ invigdes för trafik mellan Göteborg och Skara den 1 januari år 1900. VGJ kom efter hand att utvidgas ända till Gårdsjö norr om Mariestad där den knöts samman med stambanan mellan Göteborg och Stockholm. Totalt omfattade VGJ som mest, med sidospår, ca 400 km smalspårig järnväg.

VGJ förstatligades 1948, men redan strax efter andra världskriget hade nedläggningen av vissa sträckor inletts. Den första sträckan som försvann var mellan Torved och Gullspång. Trafiken på VGJ upprätthölls dock i allt väsentligt ända fram till 1960-talet. I maj 1967 lades trafiken mellan Göteborg och Sjövik ner. Några år senare, i augusti 1970, lades persontrafiken mellan Sjövik och Forshem på Kinnekulle ned. Den sista trafiken som lades ner var godstrafiken mellan Nossebro och Vara som fanns kvar fram till 1987.

Museiföreningen Anten-Gräfsnäs Järnväg bildades ursprungligen år 1965, som en av landets första järnvägsföreningar, under namnet Stora Lundby Järnvägsmuseum. Målet var att försöka rädda en del av den smalspåriga järnvägen undan den nedläggning som man visste skulle komma. Verksamheten var huvudsakligen förlagd till stationen i Sjövik, ett 10-tal km söder om Anten. Tanken var att försöka etablera museijärnvägstrafik på sträckan mellan Sjövik och Gråbo, men man lyckades inte nå en överenskommelse om detta. Man utredde även sträckorna Nossebro-Trollhättan samt Anten-Gräfsnäs. Den senare sträckan lyckades man få arrendera av SJ fr.o.m. 1970.

Då trafiken från Sjövik lades ner 1970 flyttade föreningen verksamheten till Anten och antog det nya namnet Museiföreningen Anten-Gräfsnäs Järnväg. Järnvägssträckan mellan Brobacken och Gräfsnäs ägdes av och arrenderades ut av SJ ända fram till 1999 då merparten av sträckan köptes av museiföreningen. Ytterligare en museijärnvägsförening finns bildad inom en del av VGJ; sträckan mellan Skara och Lundsbrunn. Även den museijärnvägen är ca 12 km lång. Till skillnad mot Sjövik fanns inget lokstall, bangård m.m. i Anten. Med start 1971 har föreningen därför fått anlägga sådana byggnader i Anten, som också är museijärnvägens huvudstation. Anten-Gräfsnäs järnväg har en mycket stor samling smalspåriga ånglok och rälsbussar samt diverse person- och godsvagnar. Föreningen har byggt en särskild uppsamlingsbangård i Dirhuvden, strax norr om Anten.

Vid ändstationen i Gräfsnäs låg den ursprungliga stationen längre bort i samhället än dit spåren kunde finnas kvar efter nedläggningen. Föreningen har därför skapat en ny stationsmiljö med en vändskiva vid Gräfsnäs slottspark. Stationen i Gräfsnäs kommer ursprungligen från Björsared, ett samhälle norr om Göteborg.

Ett intressant byggnadsverk är tunneln i berget mellan Brobacken och Anten. Tunneln lär vara en av de första som sprängdes med dynamit. Järnvägstunneln ligger söder om Anten, men är i dagsläget inte trafikerad. Planer på återupptagande av trafik på denna sträcka finns, men ett problem är att tågen inte har möjlighet att vända i Brobacken.

Anten-Gräfsnäs Järnvägs mest autentiska parti utgörs av den ca 5 km långa sträckan mellan Humlebo banvaktsstuga i söder och Kvarnabo station i norr. Järnvägen passerar även förbi en hållplats med en enkel väntkur i Arelid (från ca 1950). Hållplatsen i Arelid tillkom 1932 när ångloken ersattes av motordrivna lok. De nya loken stannade lättare och det var därmed möjligt att anlägga fler hållplatser.

Ursprungligen fanns banvaktarboställen ca var 5:e km utefter järnvägen. Det fanns två typer av banvaktstugor, med eller utan väntsal. Banvaltsstugorna med väntsal fungerade även som en mindre station. I Humlebo finns en komplett och välbevarad banvaktsanläggning med bostadshus (utan väntsal), förråd och dressinbod. I Kvarnabo finns en banvaktsstuga (med väntsal) som efterhand kom att fungera som kombinerad järnvägs- och poststation. Utöver stationsbyggnaden finns ytterligare byggnader bevarade, bl.a. förråd, dressinbod, jordkällare samt en s.k. vattenhäst (anordning för påfyllning av vatten till ånglok). I direkt anslutning till stationsmiljön finns även en byggnad som är nästan jämngammal med järnvägen och som bl.a. använts som handelsbod, arbetarbostad och telegrafstation.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2010-08-20, Dnr 432-5846-1999, 432-109857-2008.