FJÄLASTORPS SMÅSKOLA

Första delen av 1800-talet var en tid med industrialisering, befolkningsökning och förändring av jordbruket, men också demokratisering och liberalism. I den politiska debatten lyftes frågor som fattigdom, dryckenskap, kriminalitet och obildning. Ur detta kom flera reformer att tas fram bland annat den allmänna skolstadgan från 1842.

Enligt stadgan skulle socknarna ansvara för att det bedrevs skolundervisning åt alla barn. Socknarna skulle bistå läraren med lön och bostad. Det dröjde innan den nya skolverksamheten med folkskolor fick genomslag i praktiken. Efterhand utvecklades de pedagogiska och politiska principerna. Med en förordning från 1858 skapades möjlighet till småskolor där barnen inte hade så lång skolväg och lärarnas färdighet i första hand stod för god och kristen levnad. Dessa småskolor fungerade som kunskapsförberedande inför folkskolan.

Införande av skolstadgan medförde att ett stort antal skolbyggnader uppfördes i Sverige. Byggandet präglades av regionalt byggnadsskick men påverkades av typritningar som gavs ut vid flera tillfällen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Ritningarna var avsedda att ge skolbyggnader som visade värdighet i det yttre och samtidigt vara enkla. De första normalritningarna visade i det yttre en urskiljbarhet mellan bostad och skola genom olika takriktningar. I 1878-års upplaga av normalritningar är skolbyggnader enkla trä- och stenhus och är ganska snarlika samtida typritningar för bostadshus. Senare publicerade normalritningar från 1920 framhåller behovet av skolträdgård. Det var nu vanligt att skolsal och lärarbostad inrymdes i samma byggnad. Småskolorna kom att vara en arbetsplats som dominerades av kvinnor.

På landsbygden kom genomförande att folkskolereformen att dröja och inledningsvis löstes detta med ambulerande lärare. År 1878 gick Brunnby församlings skolråd ut med upphandling för sex småskolehus. Det verkar som flera av sockens småskolor har byggts efter samma grundritning. Av dessa är det endast den i Fjälastorp som har en bevarad interiör som minner om dess skolverksamhet. Småskolan i Fjälastorps stod färdig 1880 och öppnas 1881. Den skiljer sig från 1878-års förslag till normalritning genom att den var något mindre och uppförd med stomme av korsvirke, något som inte nämns som alternativt byggnadsmaterial. 1927 byggdes skolan till och fick då en rymligare skolsal med större fönster. Lärarbostaden utökades därmed till två rum och kök. I samband med denna förändring fick stora delar av interiören sitt nuvarande utseende.

Fjälastorps småskola var i bruk fram till 1940, då skolverksamheten flyttade till Arild. Därefter har byggnaden använts som bostad, bibliotek och lokal för studiecirklar och motion. Sedan 1986 bedriver Fjälastorp-Stubbarps byaförening bland annat skolmuseiverksamhet där skolbarn får prova att under en dag gå i skolan som förr i tiden.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Skånes län, 2010-04-29, Dnr 432-25334-06

Första delen av 1800-talet var en tid med industrialisering, befolkningsökning och förändring av jordbruket, men också demokratisering och liberalism. I den politiska debatten lyftes frågor som fattigdom, dryckenskap, kriminalitet och obildning. Ur detta kom flera reformer att tas fram bland annat den allmänna skolstadgan från 1842.

Enligt stadgan skulle socknarna ansvara för att det bedrevs skolundervisning åt alla barn. Socknarna skulle bistå läraren med lön och bostad. Det dröjde innan den nya skolverksamheten med folkskolor fick genomslag i praktiken. Efterhand utvecklades de pedagogiska och politiska principerna. Med en förordning från 1858 skapades möjlighet till småskolor där barnen inte hade så lång skolväg och lärarnas färdighet i första hand stod för god och kristen levnad. Dessa småskolor fungerade som kunskapsförberedande inför folkskolan.

Införande av skolstadgan medförde att ett stort antal skolbyggnader uppfördes i Sverige. Byggandet präglades av regionalt byggnadsskick men påverkades av typritningar som gavs ut vid flera tillfällen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Ritningarna var avsedda att ge skolbyggnader som visade värdighet i det yttre och samtidigt vara enkla. De första normalritningarna visade i det yttre en urskiljbarhet mellan bostad och skola genom olika takriktningar. I 1878-års upplaga av normalritningar är skolbyggnader enkla trä- och stenhus och är ganska snarlika samtida typritningar för bostadshus. Senare publicerade normalritningar från 1920 framhåller behovet av skolträdgård. Det var nu vanligt att skolsal och lärarbostad inrymdes i samma byggnad. Småskolorna kom att vara en arbetsplats som dominerades av kvinnor.

På landsbygden kom genomförande att folkskolereformen att dröja och inledningsvis löstes detta med ambulerande lärare. År 1878 gick Brunnby församlings skolråd ut med upphandling för sex småskolehus. Det verkar som flera av sockens småskolor har byggts efter samma grundritning. Av dessa är det endast den i Fjälastorp som har en bevarad interiör som minner om dess skolverksamhet. Småskolan i Fjälastorps stod färdig 1880 och öppnas 1881. Den skiljer sig från 1878-års förslag till normalritning genom att den var något mindre och uppförd med stomme av korsvirke, något som inte nämns som alternativt byggnadsmaterial. 1927 byggdes skolan till och fick då en rymligare skolsal med större fönster. Lärarbostaden utökades därmed till två rum och kök. I samband med denna förändring fick stora delar av interiören sitt nuvarande utseende.

Fjälastorps småskola var i bruk fram till 1940, då skolverksamheten flyttade till Arild. Därefter har byggnaden använts som bostad, bibliotek och lokal för studiecirklar och motion. Sedan 1986 bedriver Fjälastorp-Stubbarps byaförening bland annat skolmuseiverksamhet där skolbarn får prova att under en dag gå i skolan som förr i tiden.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Skånes län, 2010-04-29, Dnr 432-25334-06

Första delen av 1800-talet var en tid med industrialisering, befolkningsökning och förändring av jordbruket, men också demokratisering och liberalism. I den politiska debatten lyftes frågor som fattigdom, dryckenskap, kriminalitet och obildning. Ur detta kom flera reformer att tas fram bland annat den allmänna skolstadgan från 1842.

Enligt stadgan skulle socknarna ansvara för att det bedrevs skolundervisning åt alla barn. Socknarna skulle bistå läraren med lön och bostad. Det dröjde innan den nya skolverksamheten med folkskolor fick genomslag i praktiken. Efterhand utvecklades de pedagogiska och politiska principerna. Med en förordning från 1858 skapades möjlighet till småskolor där barnen inte hade så lång skolväg och lärarnas färdighet i första hand stod för god och kristen levnad. Dessa småskolor fungerade som kunskapsförberedande inför folkskolan.

Införande av skolstadgan medförde att ett stort antal skolbyggnader uppfördes i Sverige. Byggandet präglades av regionalt byggnadsskick men påverkades av typritningar som gavs ut vid flera tillfällen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Ritningarna var avsedda att ge skolbyggnader som visade värdighet i det yttre och samtidigt vara enkla. De första normalritningarna visade i det yttre en urskiljbarhet mellan bostad och skola genom olika takriktningar. I 1878-års upplaga av normalritningar är skolbyggnader enkla trä- och stenhus och är ganska snarlika samtida typritningar för bostadshus. Senare publicerade normalritningar från 1920 framhåller behovet av skolträdgård. Det var nu vanligt att skolsal och lärarbostad inrymdes i samma byggnad. Småskolorna kom att vara en arbetsplats som dominerades av kvinnor.

På landsbygden kom genomförande att folkskolereformen att dröja och inledningsvis löstes detta med ambulerande lärare. År 1878 gick Brunnby församlings skolråd ut med upphandling för sex småskolehus. Det verkar som flera av sockens småskolor har byggts efter samma grundritning. Av dessa är det endast den i Fjälastorp som har en bevarad interiör som minner om dess skolverksamhet. Småskolan i Fjälastorps stod färdig 1880 och öppnas 1881. Den skiljer sig från 1878-års förslag till normalritning genom att den var något mindre och uppförd med stomme av korsvirke, något som inte nämns som alternativt byggnadsmaterial. 1927 byggdes skolan till och fick då en rymligare skolsal med större fönster. Lärarbostaden utökades därmed till två rum och kök. I samband med denna förändring fick stora delar av interiören sitt nuvarande utseende.

Fjälastorps småskola var i bruk fram till 1940, då skolverksamheten flyttade till Arild. Därefter har byggnaden använts som bostad, bibliotek och lokal för studiecirklar och motion. Sedan 1986 bedriver Fjälastorp-Stubbarps byaförening bland annat skolmuseiverksamhet där skolbarn får prova att under en dag gå i skolan som förr i tiden.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Skånes län, 2010-04-29, Dnr 432-25334-06