BOAREDS MISSIONSHUS

Thord Hyllander har gjort en redogörelse för missionshuset:
I ett gåvobrev daterat den 31 mars 1911 står att läsa: Jag Gustav Efrit Andersson, Ellen Maria Andersson, Josefina Kristina Mårtensdotter bortskänker härmed till Gullereds Missionsförening en avsöndring, Almesåker kallad, från vårt ägandes 1 1/8-dels mantal Boared i Gullereds socken.
Redan samma år byggdes missionshuset.
Sedan dess har inga större förändringar skett frånsett vanligt underhåll. Dock uppfördes den ännu befintliga estraden med talarstol och svarvade pelare år 1927. När elektriskt ljus installerades 1938, tog man tyvärr bort en mycket vacker takkrona och ett antal ljuslampetter som satt på väggarna. I övrigt är interiören oförändrad sedan 1911.
Enligt tidens sed är väggarna klädda med boaseringsbräder. Bakom talarstolen finns en tavla med texten: "Bered dig att möta din Gud. Amos 4: 12." Längst bak återfinns den i äldre missionshus vanliga läktaren med brant trappa.
En tidstypisk detalj är den stora svarta järnkaminen för uppvärmning av lokalen. Utvändigt företogs en renovering 1945, då söderväggen gjordes om, tegel lades på taket och hela huset målades om ut- och invändigt.
Någon fast anställd pastor har aldrig funnits. Resepredikanter från Svenska Alliansmissionen, Jönköpings Ansgariförening och Västergötlands Missionsförening gjorde regelbundna predikobesök. Svenska kyrkan hade under sommarmånaderna friluftsgudstjänst i regel varje månad. Baptisterna, Frälsningsarmén och Pingstvännerna kom ibland på besök. Alla som ville hålla gudstjänst var välkomna. Här rådde sann ekumenik.
Avfolkningen av landsbygden kom med ändrade villkor. Ungdomen försvann. Till sist återstod bara några gamla, som inte längre orkade hålla verksamheten i gång. Missionsföreningen upplöstes och 1979 överläts det gamla bönehuset till Ulricehamns Missionsförsamling. Men bekymren var inte slut därmed. Huset började bli förfallet. En omfattande och kostsam renovering var nödvändig om inte förfallet skulle bli fullständigt. Man övervägde försäljning av fastigheten.
Räddningen kom helt oväntat från ett annat håll. Bengt Eriksson, Ulricehamn erbjöd sig att för egna medel bekosta yttre ommålning av huset och reparation av skorstenen. Huset kom åter i gott skick och Ulricehamns Missionsförsamling hade en årlig gudstjänst där fram till 1993, då frågan om försäljning åter kom upp.
I maj 1994 bildades "Intresseföreningen för Boareds Missionshus bevarande". Föreningen fick utan kostnad överta driften av missionshuset. Alla kostnader för driften och underhåll av fastigheten skulle bestridas av intresseföreningen. Sedan dess hålls varje sommar tre gudstjänster med predikanter omväxlande från Svenska kyrkan och från frikyrkohåll. Den gamla ekumeniska stilen lever kvar. Helt oväntat fick intresseföreningen 1999 en stor summa pengar genom ett testamente från Gunborg Johansson, Elmebäcken. Föreningen kunde därför friköpa missionshuset av Ulricehamns Missionsförsamling för 10.000 kronor, samt göra en del reparationer, som målning ut- och invändigt, renovering av kaminen m m.

Thord Hyllander har gjort en redogörelse för missionshuset:
I ett gåvobrev daterat den 31 mars 1911 står att läsa: Jag Gustav Efrit Andersson, Ellen Maria Andersson, Josefina Kristina Mårtensdotter bortskänker härmed till Gullereds Missionsförening en avsöndring, Almesåker kallad, från vårt ägandes 1 1/8-dels mantal Boared i Gullereds socken.
Redan samma år byggdes missionshuset.
Sedan dess har inga större förändringar skett frånsett vanligt underhåll. Dock uppfördes den ännu befintliga estraden med talarstol och svarvade pelare år 1927. När elektriskt ljus installerades 1938, tog man tyvärr bort en mycket vacker takkrona och ett antal ljuslampetter som satt på väggarna. I övrigt är interiören oförändrad sedan 1911.
Enligt tidens sed är väggarna klädda med boaseringsbräder. Bakom talarstolen finns en tavla med texten: "Bered dig att möta din Gud. Amos 4: 12." Längst bak återfinns den i äldre missionshus vanliga läktaren med brant trappa.
En tidstypisk detalj är den stora svarta järnkaminen för uppvärmning av lokalen. Utvändigt företogs en renovering 1945, då söderväggen gjordes om, tegel lades på taket och hela huset målades om ut- och invändigt.
Någon fast anställd pastor har aldrig funnits. Resepredikanter från Svenska Alliansmissionen, Jönköpings Ansgariförening och Västergötlands Missionsförening gjorde regelbundna predikobesök. Svenska kyrkan hade under sommarmånaderna friluftsgudstjänst i regel varje månad. Baptisterna, Frälsningsarmén och Pingstvännerna kom ibland på besök. Alla som ville hålla gudstjänst var välkomna. Här rådde sann ekumenik.
Avfolkningen av landsbygden kom med ändrade villkor. Ungdomen försvann. Till sist återstod bara några gamla, som inte längre orkade hålla verksamheten i gång. Missionsföreningen upplöstes och 1979 överläts det gamla bönehuset till Ulricehamns Missionsförsamling. Men bekymren var inte slut därmed. Huset började bli förfallet. En omfattande och kostsam renovering var nödvändig om inte förfallet skulle bli fullständigt. Man övervägde försäljning av fastigheten.
Räddningen kom helt oväntat från ett annat håll. Bengt Eriksson, Ulricehamn erbjöd sig att för egna medel bekosta yttre ommålning av huset och reparation av skorstenen. Huset kom åter i gott skick och Ulricehamns Missionsförsamling hade en årlig gudstjänst där fram till 1993, då frågan om försäljning åter kom upp.
I maj 1994 bildades "Intresseföreningen för Boareds Missionshus bevarande". Föreningen fick utan kostnad överta driften av missionshuset. Alla kostnader för driften och underhåll av fastigheten skulle bestridas av intresseföreningen. Sedan dess hålls varje sommar tre gudstjänster med predikanter omväxlande från Svenska kyrkan och från frikyrkohåll. Den gamla ekumeniska stilen lever kvar. Helt oväntat fick intresseföreningen 1999 en stor summa pengar genom ett testamente från Gunborg Johansson, Elmebäcken. Föreningen kunde därför friköpa missionshuset av Ulricehamns Missionsförsamling för 10.000 kronor, samt göra en del reparationer, som målning ut- och invändigt, renovering av kaminen m m.

Thord Hyllander har gjort en redogörelse för missionshuset:
I ett gåvobrev daterat den 31 mars 1911 står att läsa: Jag Gustav Efrit Andersson, Ellen Maria Andersson, Josefina Kristina Mårtensdotter bortskänker härmed till Gullereds Missionsförening en avsöndring, Almesåker kallad, från vårt ägandes 1 1/8-dels mantal Boared i Gullereds socken.
Redan samma år byggdes missionshuset.
Sedan dess har inga större förändringar skett frånsett vanligt underhåll. Dock uppfördes den ännu befintliga estraden med talarstol och svarvade pelare år 1927. När elektriskt ljus installerades 1938, tog man tyvärr bort en mycket vacker takkrona och ett antal ljuslampetter som satt på väggarna. I övrigt är interiören oförändrad sedan 1911.
Enligt tidens sed är väggarna klädda med boaseringsbräder. Bakom talarstolen finns en tavla med texten: "Bered dig att möta din Gud. Amos 4: 12." Längst bak återfinns den i äldre missionshus vanliga läktaren med brant trappa.
En tidstypisk detalj är den stora svarta järnkaminen för uppvärmning av lokalen. Utvändigt företogs en renovering 1945, då söderväggen gjordes om, tegel lades på taket och hela huset målades om ut- och invändigt.
Någon fast anställd pastor har aldrig funnits. Resepredikanter från Svenska Alliansmissionen, Jönköpings Ansgariförening och Västergötlands Missionsförening gjorde regelbundna predikobesök. Svenska kyrkan hade under sommarmånaderna friluftsgudstjänst i regel varje månad. Baptisterna, Frälsningsarmén och Pingstvännerna kom ibland på besök. Alla som ville hålla gudstjänst var välkomna. Här rådde sann ekumenik.
Avfolkningen av landsbygden kom med ändrade villkor. Ungdomen försvann. Till sist återstod bara några gamla, som inte längre orkade hålla verksamheten i gång. Missionsföreningen upplöstes och 1979 överläts det gamla bönehuset till Ulricehamns Missionsförsamling. Men bekymren var inte slut därmed. Huset började bli förfallet. En omfattande och kostsam renovering var nödvändig om inte förfallet skulle bli fullständigt. Man övervägde försäljning av fastigheten.
Räddningen kom helt oväntat från ett annat håll. Bengt Eriksson, Ulricehamn erbjöd sig att för egna medel bekosta yttre ommålning av huset och reparation av skorstenen. Huset kom åter i gott skick och Ulricehamns Missionsförsamling hade en årlig gudstjänst där fram till 1993, då frågan om försäljning åter kom upp.
I maj 1994 bildades "Intresseföreningen för Boareds Missionshus bevarande". Föreningen fick utan kostnad överta driften av missionshuset. Alla kostnader för driften och underhåll av fastigheten skulle bestridas av intresseföreningen. Sedan dess hålls varje sommar tre gudstjänster med predikanter omväxlande från Svenska kyrkan och från frikyrkohåll. Den gamla ekumeniska stilen lever kvar. Helt oväntat fick intresseföreningen 1999 en stor summa pengar genom ett testamente från Gunborg Johansson, Elmebäcken. Föreningen kunde därför friköpa missionshuset av Ulricehamns Missionsförsamling för 10.000 kronor, samt göra en del reparationer, som målning ut- och invändigt, renovering av kaminen m m.

Thord Hyllander har gjort en redogörelse för missionshuset:
I ett gåvobrev daterat den 31 mars 1911 står att läsa: Jag Gustav Efrit Andersson, Ellen Maria Andersson, Josefina Kristina Mårtensdotter bortskänker härmed till Gullereds Missionsförening en avsöndring, Almesåker kallad, från vårt ägandes 1 1/8-dels mantal Boared i Gullereds socken.
Redan samma år byggdes missionshuset.
Sedan dess har inga större förändringar skett frånsett vanligt underhåll. Dock uppfördes den ännu befintliga estraden med talarstol och svarvade pelare år 1927. När elektriskt ljus installerades 1938, tog man tyvärr bort en mycket vacker takkrona och ett antal ljuslampetter som satt på väggarna. I övrigt är interiören oförändrad sedan 1911.
Enligt tidens sed är väggarna klädda med boaseringsbräder. Bakom talarstolen finns en tavla med texten: "Bered dig att möta din Gud. Amos 4: 12." Längst bak återfinns den i äldre missionshus vanliga läktaren med brant trappa.
En tidstypisk detalj är den stora svarta järnkaminen för uppvärmning av lokalen. Utvändigt företogs en renovering 1945, då söderväggen gjordes om, tegel lades på taket och hela huset målades om ut- och invändigt.
Någon fast anställd pastor har aldrig funnits. Resepredikanter från Svenska Alliansmissionen, Jönköpings Ansgariförening och Västergötlands Missionsförening gjorde regelbundna predikobesök. Svenska kyrkan hade under sommarmånaderna friluftsgudstjänst i regel varje månad. Baptisterna, Frälsningsarmén och Pingstvännerna kom ibland på besök. Alla som ville hålla gudstjänst var välkomna. Här rådde sann ekumenik.
Avfolkningen av landsbygden kom med ändrade villkor. Ungdomen försvann. Till sist återstod bara några gamla, som inte längre orkade hålla verksamheten i gång. Missionsföreningen upplöstes och 1979 överläts det gamla bönehuset till Ulricehamns Missionsförsamling. Men bekymren var inte slut därmed. Huset började bli förfallet. En omfattande och kostsam renovering var nödvändig om inte förfallet skulle bli fullständigt. Man övervägde försäljning av fastigheten.
Räddningen kom helt oväntat från ett annat håll. Bengt Eriksson, Ulricehamn erbjöd sig att för egna medel bekosta yttre ommålning av huset och reparation av skorstenen. Huset kom åter i gott skick och Ulricehamns Missionsförsamling hade en årlig gudstjänst där fram till 1993, då frågan om försäljning åter kom upp.
I maj 1994 bildades "Intresseföreningen för Boareds Missionshus bevarande". Föreningen fick utan kostnad överta driften av missionshuset. Alla kostnader för driften och underhåll av fastigheten skulle bestridas av intresseföreningen. Sedan dess hålls varje sommar tre gudstjänster med predikanter omväxlande från Svenska kyrkan och från frikyrkohåll. Den gamla ekumeniska stilen lever kvar. Helt oväntat fick intresseföreningen 1999 en stor summa pengar genom ett testamente från Gunborg Johansson, Elmebäcken. Föreningen kunde därför friköpa missionshuset av Ulricehamns Missionsförsamling för 10.000 kronor, samt göra en del reparationer, som målning ut- och invändigt, renovering av kaminen m m.