salvedals gamla skjutshåll

Salvedal är ett medeltida gårdsläge, omnämnt i skriftliga material första gången 1320. 1406 nämns en Bothwider i Saewadalum, 1420 och 1428 Inge i Salwede och 1491 Bent Laurenson i Salwede. På 1460-talet nämns torpet Saliua.

Magnus Eriksson stadga från 1335 innehåller tankar kring upprättande av tavernor utmed de stora vägarna, vilket återkom i 1442 års allmänna landslag. En stadga om tavernor utfärdades 1561 av Erik XIV, som innebär en skyldighet att hålla med skjutshästar och förråd av mat, dryck och höfoder. Johan III kungjorde 1584 att nedlagda gästgiverier, som i lagen benämns tavernor, bör återuppföras då särskilt utmed rikets allmänna vägar. Den första gästgiveristadgan tillkom 1636 och avskaffades först 1933. Även prästgårdar fungerade ofta också som gästgiverier men då oftast för de mer välbeställda och den ende som hade rätt att kräva förtäring och logi hos vem som helst var Kungen. Det är inte känt när Salvedal blev gästgiveri men det är troligen i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet.

Vid 1600-talets mitt redogjorde landshövdingen Johan Skytte för de krogar, gästgiverigårdar, byar och hemman som låg utmed de allmänna vägarna, men Salvedal nämns dock inte här. Salvedal saknas även i en förteckning över skjutstillhåll från 1718.

Två äldre kartor finns upprättade över Salvedal. Kartan från 1708 anger att Salvedal har varit ett helt mantal skattehemman men är 1708 ett ½ mantal kronohemman. Dåvarande ägare Måns Christoffersson sökte då ytterligare förmedling av mantal. Vid gården fanns en humlegård med 200 stänger. Åkermarken brukades i tvåsäde och var uppdelad i Norra och Södra gärdet. Öster om gården var det stenig avsvedjad mark och utmed sjön Såken (Sorken) fanns Storängen och Lillängen. Vid bäcken i väster fanns en mjölkvarn och en sågkvarn som var igång höst och vår. Nästa karta upprättades 1712 och Salvedal var då ett kronohemman förmedlat till ½ mantal till åbon Måns Christoffersson som hade begärt att få lösa skatterätten. 1708 års karta berättar att gården är skattlagd till ¼ mantal. Ytterligare en humlegård har tillkommit strax norr om gården. Vid kvarnarna fanns även en ålkista och vid sjön var en backstuga och två torp belägna.

I Widegrens ”Ny beskrifning öfver Östergötland” från 1817 nämns följande – Wid en mindre Landswäg, hwilken går igenom Socknen, ligger Gästgifwaregården Salfwedal, hwarifrån skjutsas till Kumla 3 ¼ , Askeby 3, Odstorp 3, Häggebo 1 1/4 , och Wärna 2 mil, med 2 Gästg. Egne och 8 Ref. hästar –. Salvedal är upptagen till ½ mantal.

I Thams beskrivning över Östergötland från 1854 finns Salvedal med bland 78 förtecknade gästgivaregårdar. I beskrivningen nämns bl a att greven Johan Casimir köpte Salvedal m fl gårdar 1629. Under 1680-talet tillhörde Salvedal sonen hertig Adolf Johan, men genom förpantning innehades gården ännu av fru gr. Hedvig Mörner år 1700 och återgick sedan till Kronan.

Enligt skattebrev som utfärdades 1725 hade Salvedals brukare skyldighet att utföra 52 dagsverken på Borkhult, 26 dränge- och 26 öknedagsverken.

Salvedal var permanent bebott fram till 1954 då den siste brukaren, Otto Wilhelm Edström avled. Genom Otto Edström finns en rekonstruktion av Salvedals gårdsbild från 1951. Kartan tar upp följande byggnader: 1. Bostadshus, 2. Källarbod, 3. Fejs, 4. Bod med skullutskott, 5. Loge, 6. Loftbod och 7. Skjutsstall.

Bostadshuset var en enkelstuga i 1 ½ plan och brann ner 1965. Det äldsta fotografiet av byggnaden visar en friliggande timmerfasad med utknutar, tegeltak, murad skorsten med krön placerad i nock, pardörr med överljus samt 6- och 4-delade tvåluftsfönster och lågt liggande fönster utmed långsidans taksprång. Fotografier från 1950-talet visar att fasaden brädfodrats och en veranda med sadeltak har tillkommit.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2009-06-23, Dnr 432-12875-91