ASKEBY GÄSTGIVAREGÅRD

Historik

Askeby kloster, som bildades under 1100-talets senare hälft, var placerat utmed allfarvägen från Söderköping och Norrköping mot Linköping. Klostret drev därför ett härbärge för vägfarande av stor betydelse. Reformationen förde med sig att klostret ödelades och så även gästgiveriverksamheten.

Redan från sen medeltid nämns Östergötland i skriftliga källor som genomfartsbygd. Det var svårt att inte passera Östergötland om man via landsvägen skulle färdas till rikets huvudstad och andra viktiga orter. 1500-talets domböcker och skattelängder uppger enstaka gästgivare och by där resande kunde få skjuts, logi och kost. En stadga om tavernor utfärdades 1561 av Erik XIV, som innebär en skyldighet att hålla med skjutshästar och förråd av mat, dryck och höfoder. En förteckning med tio gästgivare från 1562 visar den princip som eftersträvades redan då, en gästgivare per härad.

Johan III kungjorde 1584 att nedlagda gästgiverier utmed de allmänna vägarna skulle uppföras igen och i Askeby försökte han åter starta upp både klostret och härbärget. Allmogens skjutsplikt mötte dock allt större motstånd bland skjutsbönderna. Klagomålen gällde ofta fysiskt våld men än oftare en självpåtagen rätt, t ex byte av häst och livsmedelskonsumtion utan att göra rätt för sig. För att råda bot mot detta införde kronan krav på traktamenten och ersättning vid skjuts. Kontant betalning vid skjutstillfället infördes.

Den första gästgiveristadgan tillkom 1636 och avskaffades först 1933. Även prästgårdar fungerade ofta också som gästgiverier men då oftast för de mer välbeställda och den ende som hade rätt att kräva förtäring och logi hos vem som helst var Kungen. När gästgiverirörelsen i Askeby startades återigen är inte känt. Det anges i Sveriges Bebyggelse, band III, att Gästgivaregården i Askeby uppfördes kring 1750.

Vid 1600-talets mitt redogjorde landshövdingen Johan Skytte för de Krogar, Gästgiverigårdar, byar och hemman som låg utmed de allmänna vägarna, men Askeby nämns dock inte här. Askeby saknas även i en förteckning över skjutstillhåll från 1718 och samt på en vägkarta från 1727.

En Östgötakarta från 1793 över allmänna vägar visar Askeby utmed vägen från Västra Husby till Linköping. I Widegrens ”Ny beskrifning öfver Östergötland” från 1817 nämns följande – Wid en mindre Landswäg, som löper genom Socknen, ligger Gästgifwaregården Askeby, hwarifrån skjutsas till Linköping1 3/8, till Kumla 7/8 och till Fillinge 7/8 mil med 16 Reservhästar. Vidare nämns en taxa bl a för Askeby gästgivaregård i Bankekinds härads dombok 14 april 1840 och i Thams beskrivning över Östergötland från 1854 finns Askeby med som gästgivaregård.

Gästgiveriverksamheten i Askeby har troligtvis lagts ned under 1800-talets andra hälft då Askeby inte längre finns med bland förtecknade gästgiverier i ”Östergötlands län kalender 1872”. Under 1950-talet tjänade byggnaden som arbetarbostad. Östergårdens nuvarande mangårdsbyggnad byggdes 1880.

Askeby var länge i Klostrets ägo, men vid reformationen drogs markerna in till kronan och delades upp till tre kronogårdar. På 1700-talet ägde kronan ännu stora delar av byn men i mitten av 1800-talet såldes markerna i privat ägo och bestod då av tre mantal med gårdarna Östergården och Norrgården samt kyrkoherdebostället. Östergården som är högt belägen strax norr om landsvägen var förr gästgiveri, Askeby gästgivaregård.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2009-06-23, Dnr 432-9903-88

Historik

Askeby kloster, som bildades under 1100-talets senare hälft, var placerat utmed allfarvägen från Söderköping och Norrköping mot Linköping. Klostret drev därför ett härbärge för vägfarande av stor betydelse. Reformationen förde med sig att klostret ödelades och så även gästgiveriverksamheten.

Redan från sen medeltid nämns Östergötland i skriftliga källor som genomfartsbygd. Det var svårt att inte passera Östergötland om man via landsvägen skulle färdas till rikets huvudstad och andra viktiga orter. 1500-talets domböcker och skattelängder uppger enstaka gästgivare och by där resande kunde få skjuts, logi och kost. En stadga om tavernor utfärdades 1561 av Erik XIV, som innebär en skyldighet att hålla med skjutshästar och förråd av mat, dryck och höfoder. En förteckning med tio gästgivare från 1562 visar den princip som eftersträvades redan då, en gästgivare per härad.

Johan III kungjorde 1584 att nedlagda gästgiverier utmed de allmänna vägarna skulle uppföras igen och i Askeby försökte han åter starta upp både klostret och härbärget. Allmogens skjutsplikt mötte dock allt större motstånd bland skjutsbönderna. Klagomålen gällde ofta fysiskt våld men än oftare en självpåtagen rätt, t ex byte av häst och livsmedelskonsumtion utan att göra rätt för sig. För att råda bot mot detta införde kronan krav på traktamenten och ersättning vid skjuts. Kontant betalning vid skjutstillfället infördes.

Den första gästgiveristadgan tillkom 1636 och avskaffades först 1933. Även prästgårdar fungerade ofta också som gästgiverier men då oftast för de mer välbeställda och den ende som hade rätt att kräva förtäring och logi hos vem som helst var Kungen. När gästgiverirörelsen i Askeby startades återigen är inte känt. Det anges i Sveriges Bebyggelse, band III, att Gästgivaregården i Askeby uppfördes kring 1750.

Vid 1600-talets mitt redogjorde landshövdingen Johan Skytte för de Krogar, Gästgiverigårdar, byar och hemman som låg utmed de allmänna vägarna, men Askeby nämns dock inte här. Askeby saknas även i en förteckning över skjutstillhåll från 1718 och samt på en vägkarta från 1727.

En Östgötakarta från 1793 över allmänna vägar visar Askeby utmed vägen från Västra Husby till Linköping. I Widegrens ”Ny beskrifning öfver Östergötland” från 1817 nämns följande – Wid en mindre Landswäg, som löper genom Socknen, ligger Gästgifwaregården Askeby, hwarifrån skjutsas till Linköping1 3/8, till Kumla 7/8 och till Fillinge 7/8 mil med 16 Reservhästar. Vidare nämns en taxa bl a för Askeby gästgivaregård i Bankekinds härads dombok 14 april 1840 och i Thams beskrivning över Östergötland från 1854 finns Askeby med som gästgivaregård.

Gästgiveriverksamheten i Askeby har troligtvis lagts ned under 1800-talets andra hälft då Askeby inte längre finns med bland förtecknade gästgiverier i ”Östergötlands län kalender 1872”. Under 1950-talet tjänade byggnaden som arbetarbostad. Östergårdens nuvarande mangårdsbyggnad byggdes 1880.

Askeby var länge i Klostrets ägo, men vid reformationen drogs markerna in till kronan och delades upp till tre kronogårdar. På 1700-talet ägde kronan ännu stora delar av byn men i mitten av 1800-talet såldes markerna i privat ägo och bestod då av tre mantal med gårdarna Östergården och Norrgården samt kyrkoherdebostället. Östergården som är högt belägen strax norr om landsvägen var förr gästgiveri, Askeby gästgivaregård.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2009-06-23, Dnr 432-9903-88