LAXVIKENS BYGDEGÅRD

Förberedelserna inför bygget av ett föreningshus för logen Ljungblomman pågick under flera år och baserades på ideella insatser. År 1912 var ritningar klara, men inte förrän året därpå påbörjades arbetet med själva husbygget. Jöns Persson från Laxviken utsågs till arbetsledare. Bygget gick framåt, och det beslutades att det skulle ordnas en basar till jul. Till julbasaren 1913 var huset fortfarande omålat, men evenemanget blev en omtalad händelse i Laxviken. Basaren pågick i tre dagar med dans kring granen, musik, sång, diktläsning, lyckohjul, tombola, skjutbana m.m. Det var 30 grader kallt och mycket snö, men ett antal ”brandvakter” hade att sköta eldning i kaminer samt belysning i form av fotogenlampor och stearinljus. Ett 40-tal personer var inbjudna från andra loger som inkvarterades runt om i byn.

Basarer kom sedan att bli ett återkommande evenemang i föreningshuset. För vinsten som basaren 1913 gav, köptes ett 50-tal böcker in till biblioteket, samt tyg till gardiner som syddes upp i byn. Inte förrän året därpå beslutades att köpa in sittbänkar och att måla huset invändigt. Elektricitet installerades 1918.

När Spanska sjukan grasserade 1918-19 utnyttjades föreningshuset som sjukhus. Från 1921 och ända in på 50-talet användes lilla salen som skolsal för småskolan. En stor händelse i byns och husets historia var när man år 1925 inköpte en radioapparat. Det var dock först året därpå, sedan en antenn införskaffats, som man kunde bjuda in till den första radiolyssningen. Samma år, 1926, byggdes en övervåning till på östra sidan och det lilla tornet revs. Tornet återfanns sedan och är numera uppställt på gården, intill vedboden. På övervåningen inreddes ytterligare en lägenhet, så att det nu fanns både en bostad för lärarinnan och en för vaktmästaren. Det året lades även nytt golv in i köket och lilla salen, samt ny papp på taket. Redan år 1939 beslutade logen, förutom att bygga till vedboden, att laga papptaket. I början av 1950-talet skänktes dock ett nytt plåttak till logen av Kristina Olsson i Laxviken.

Under 50-talet blev det ekonomiska läget bekymmersamt. Logen Ljungblommans byggnadsförening likviderades 1952 och året därpå erhöll Logen 2082 Ljungblomman fastigheten genom ett gåvobrev. Samma år fick logen lagfart på fastigheten. Logen var emellertid angelägen om att byn skulle ta över föreningshuset. År 1961 bildades så Laxvikens Bygdegårdsförening, som strax därpå kunde överta föreningshuset.

I början på 1990-talet kunde en omfattande men varsam restaurering och delvis modernisering genomföras av huset genom bidrag från det allmänna. Ett nytt trägolv lades in, nya elledningar drogs in, målningsarbeten utfördes m.m. Huset isolerades och toaletter och ett nytt kök installerades. En ny scenridå tillverkades i enlighet med den äldre ridån. År 1994 kunde föreningshuset återinvigas. Åren 2007-08 byttes panelerna ut på östra respektive norra gaveln. De nya panelerna motsvarar de äldre i utförande.

BYGGNADSBESKRIVNING

Laxvikens bygdegård är uppförd i en och en halv våning i en trästomme klädd med liggande, rödmålad panel. Foder, knutar, lister m.m. är vitmålade. Taket är täckt med modern svart plåt. Byggnaden består i princip av tre volymer; en central byggnadskropp i en våning som innehåller stora salen samt två flankerande, utskjutande flyglar i två våningar. Den västra flygeln innehåller på bottenvåningen entréutrymmen, kök och lilla salen samt på övervåningen en lägenhet. Den östra flygeln, som är smalare, innehåller på bottenvåningen scenutrymmen och på övervåningen en lägenhet. Den södra långsidan ut mot vägen karakteriseras av den stora verandan. Invid huvudentrén på norra sidan har en handikappramp monterats.
Föreningshusets mest karakteristiska interiör är stora salen med plats för 150 personer. Deuxbattangdörrar i trä med ådringsmåleri leder in i salen. Scenen är ca 7 x 4,5 m. Fonden pryds av en landskapsmålning utförd av Folke Boogh. På ena sidan om scenen finns ett rekvisitaförråd. På andra sidan går en trappa upp till övervåningen. Salens tak och väggar är klädda i en ljust målad spåntad träpanel. Armaturen är ursprunglig, men med utbytta ledningar. Även lilla salens tak och väggar, samt flera andra rum i byggnaden, är klädda med panel.

Övervåningens två lägenheter har skåp- och köksinredningar från 1940-50-tal och till en liten del moderna ytskikt. Ena lägenheten inrymmer idag en vävstuga. På vinden förvaras en del fanor, skolbänkar, rekvisita från olika teaterföreställningar m.m.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jämtlands län, 2009-03-24, Dnr 432-5605-04