ÖSTRA DOCKAN

När Stockholms grosshandlarsocietet och skeppsrederier inköpte Beckholmen 1848 inleddes bygget av de två mindre torrdockorna, vilka utgör de fysiskt mest påtagliga spåren av varvsetableringen på Beckholmen. Etableringen av verksamheten var troligen en direkt följd av den växande ångbåtsflottan som krävde effektivt underhåll i moderna torrdockor. Dockorna uppfördes efter ritningar av John Ericsson.

Under åren 1848-50 utfördes utsprängningar i berget för dockorna, vars övre kant stensattes. Sprängmassorna tippades i vattnet öster om dockorna och innebar att för varvsverksamheten värdefull utfyllnadsmark skapades. Länspumpning av dockorna utfördes med hjälp av ett pumpverk som byggdes strax intill.

Den östra dockan var ursprungligen 250 fot lång, 56 fot bred och 31 fot djup. Den mindre västra dockans mått var motsvarande 150, 30 och 13 fot. Båda dockorna hade dockportar av trä. Fartygens allt större längd och djup medförde att dockorna utvidgades åren 1871-74.
Botten på dockorna sänktes och nya järnportar från Bergsunds mekaniska verkstad sattes in. På 1890-talet förlängdes dockorna åter igen. De är nu 102 respektive 99 meter långa. Åren 1954-56 genomfördes en större genomgripande modernisering av båda dockorna. Vid detta tillfälle breddades bottnarna och nya betonggolv gjöts med nya rännor och galler.
Mellanportarna av trä togs bort från den västra dockan och dockvallen mellan dockorna breddades. Järnportarna från 1870-talet på den västra dockan ersattes med nytillverkade kopior 2002.

Dockorna har krön som murats av natursten med delvis betonggjutna sidor under kantskoningen. Väggarna i övrigt är naturberg ner till de gjutna bottenplattorna. Lösa kölblock av trä är placerade längs bottens mitt. Dockbotten är gjuten av betong med rännor för läckagevatten. På krönet finns ett räcke av trä.