Mangården kantas av ett rödmålat spjälstaket och innanför staketet finns två bostadshus och tre mindre hus omgivna av plana gräsytor och grusade gångar.
Manbyggnaden lär vara uppförd omkring 1700 men har fått sitt nuvarande exteriöra uttryck under 1800-talet. Det är timrat i 1½ våning med källare. Fasaderna är reverterade med gul spritputs och vita slätputsade fönsteromfattningar. Sadeltaket är belagt med tvåkupigt, svart betongtegel. Takutsprånget är inklätt med handhyvlade, breda brädor.
Mittemot huvudbyggnaden finns ett enplans bostadshus med källare. Fasaderna har tilläggsisolerats och klätts med rödfärgad locklist panel. Sadeltak med tvåkupigt lertegel.
Till gården hör vidare en mindre, knuttimrad och panelad stuga. Ytterdörren är av empirtyp med okälad ram. De två övre speglarna har ljusgluggar. Stugans plan är tredelad med förstugan utmed hela entrésidan. Invändigt sitter rokokodörrar med helfransk ramklädning och gustavianska fodertyper.
Ett par mindre bodar flankerar nordvästra delen av trädgården. De är knuttimrade och panelade med panelade gröna bräddörrar. Taken är belagda med enkupigt lertegel.
I en del av den ena boden skall ett utrymme ha tjänstgjort som arrestelokal.
Övriga byggnader utgörs av ekonomibyggnader, huvudsakligen från 1800-talet, samt en välbevarad arbetarbostad i panelat knuttimmer. Bland ekonomibyggnaderna finns ett magasin uppfört i stolpverk på stenplintar och klädd i panel samt en mycket stor loge som ligger sydväst om mangården och är uppför i timmer och stolpverk.
Vid en byggnadsinventering genomförd på 1970-talet bedömdes bebyggelsen som kulturhistoriskt intressant. Men man konstaterade dock att mangårdsbyggnaden genom om- och tillbyggnader under 1900-talet förlorat en del av sin äldre karaktär.
Sedan inventeringen 1970 har mangårdsbyggnaden inte förändrats mycket exteriört sett. Taket var tidigare belagt med enkupigt, lertegel och hade en brädinklädd skorsten. Numer ligger betongpannor och skorstenen är plåtinklädd. Ett trädäck med pool har tillkommit vid husets baksida.
Flera av gårdens mindre ekonomibyggnader hade tidigare vitmålade knutbrädor som idag målats med svart färg.
Olhamra gård ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården, K77. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap 6 § skyddas från påtaglig skada.
Historik
Fornlämningsområden finns i anslutning till Olhamra gård. Bland annat en fornborg med datering till 300 f Kr, samt ett gravfält från yngre järnåldern.
Ett unikt pergamentsbrev finns bevarat från 1489 som beskriver en försäljning av gården från Brita Larsdotter till Lasse Tomasson.
Olhamra bebyggdes till säteri av Jesper Nilsson Cruus 1628. Gården har bland andra innehafts av släkterna Ankarström och Klingspor.
Ting har hållits på Olhamra gård under en tid när kyrkan inte längre upplät sockenstugan som tingslokal. I början av 1800-talet byggdes ett tingshus vid Kimsta i Skånela socken varvid tingen flyttades dit.
Olhamra nämns bl a i följande litterattur:
Dyhlén-Täckman, I. 1986. Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun. Kulturhistoriskt värdefulla områden.
Rahmqvist, S. 2003. Olhamra gård såld för 103 mark! Vallentuna förr och nu. Nr 1 2003.
Schön, E. 1998. Örnen, bilan och stjärnorna. En bok om Vallentuna.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
