Lilla garn

Lilla Garn
Av det historiska kartmaterialet framgår det att fem kringbyggda gårdar benämnda Västergården, Millangården, Gästgivargården, Frälsegården och Södergården fanns vid Lilla Garn år 1761 (A126-43:2). Efter laga skifte på 1860-talet inleddes en ny byggnationsfas i Lilla Garn med koppling till ångbåtstrafiken med etablering av skola, handelsbod, mejeri och sågverk. Av konceptet till häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 framgår att drygt ett tiotal bostadshus hade sedan 1800-talets mitt tillkommit vid Lilla Garn och utmed vägen mellan kyrkan bort mot Hakunge. Ångbåtsbryggan fanns inte kvar.

Under 1900-talets första decennier hade tre tomtavstyckningar gjorts direkt öster om kyrkan och ytterligare två bostadshus hade tillkommit här. Under 1900-talets senare hälft tillkom några enbostadshus. T ex byggdes en villa 1986 i 1½ plan. Fasaderna har rödfärgad locklistpanel och sadeltak belagt med betongpannor. Villan är uppförd mellan Lilla Garns gård som är byggt i schweizerstil vid 1800-talets mitt och missionshuset, uppfört 1878 med reverterade fasader i gul puts.

Senast en byggnadsinventering genomfördes var 20 år sedan, 1988-89. Sedan dess har ett bostadshus tillkommit i Lilla Garn och två ekonomibyggnader har brunnit ner.
Det nya huset byggdes år 2003 strax nordöst om kyrkan. Det är ett 1½-plans hus med träfasader målade med röd slamfärg och vita fönster. Sadeltaket är belagt med rött plåttak i enkupigt tegelimitation, sk plegel. Två ekonomibyggnader (i den fd fyrkanten) tillhörande Lilla Garns gård har brunnit ned.

Bybildningen vid Lilla Garn kring Össeby-Garns kyrka är till största delen ett resultat av laga skiftet 1864. De flesta byggnaderna har tillkommit under 1800-talets senare del. Öster om kyrkan ligger Krukmakarbacken med bl a det fd krukmakeriet från 1800-talets slut samt kyrkvaktmästar- och fd lärarinnebostad från 1900-talets första hälft. Här är byggnaderna målade med röd slamfärg.

I nära anslutning till kyrkan ligger Klockargården och längs med bygatan i sydöstlig riktning från kyrkan ligger bland annat fd lanthandel, skola, gården Lilla Garn, ett missionshus, ett fd mejeri och gården Sjövik. Husen som huvudsakligen är från 1800-talet, har genomgående sin äldre karaktär i behåll. Vid Toftesta holme, söder om gården Sjövik, ligger byns gamla tvättstuga som är en liten kopia av Lilla Garns gård, i schweizerstil.

Ytterligare ett stycke åt sydöst ligger Klockarborg som består av ett par torpstugor. Det ena torpet är en timrad enkelstuga med locklistpanel av breda kilsågade brädor och smidd spik. Vita foder och grönmålade fönster och bräddörr. Sadeltaket är belagt med enkupiga lertegelpannor. Torpet står på en kraftig grund av granit. Den andra stugan är uppförd över en källare av sten som är inmurad i sluttningen. Den timrade stommen har reverterade och vitputsade fasader med blåmålade knutar och fönsteromfattningar. Taket är belagt med sinuskorrugerad plåt.
Här bodde klockarsonen Hjalmar Söderberg och hans hustru Kristina (född Andersdotter) och här födde hon, 1876-1894, tio barn. Stugorna har bevarad inredning från familjen Söderbergs liv på Klockarborg, från 1860- till 1970-tal.

Bebyggelsen som kantar bygatan är blandad, allt ifrån enkelstuga till gårdsbebyggelse med tillhörande ekonomibyggnader. Husen är omgivna av stora träd och buskage och ligger på tomter kringgärdade av spjälstaket. Byggnaderna är huvudsakligen målade i gul oljefärg eller röd slamfärg och har tak belagda med lertegel. Flertalet byggnader är uppförda i schweizerstilen och karaktäristiskt är snickarglädjen och den ljusa oljefärgen.

Schweizerbyggnadens form var symmetrisk, med gaveln som huvudfasad. Med hjälp av listverk delades fasadernas panel i liggande eller stående fält. Karaktäristiska inslag är: stora tak som skyddar fasaderna, balkonger, ornament som pryder utskjutande delar som tak, synliga sparrändar, verandor, fönster och andra delar av byggnaden. Taken var tunna, ofta plåtklädda med markerade takutsprång. Byggnadens effekt skulle vara livfull med mycket ljus och skugga över fasaden. Schweizerstilen förknippas med ett lantligt enkelt levnadssätt.

Sågverksindustrin utvecklades kraftigt i Sverige från 1850 och inriktade sig på 1870-80-talen främst på finsågade varor. Snickerifabriker levererade förädlade trävaror som sågat och hyvlat virke, snickeri och arkitekturdetaljer samt färdiga fönster och dörrar. Ritningar till husen och alla dess detaljer hämtades ofta ur mönsterböcker.