Radhusområdet Hersby Åker uppfördes 1949-1956 och ritades av arkitekt Holger Blom. Anläggningen består av 13 stycken längor med varierande antal lägenheter uppförda i rött tegel samt med dekorativa band av gult tegel som markerar vånings- samt lägenhetsindelning. I vissa fall förekommer även det gula teglet som fönsteromfattningar. De flacka sadeltaken är täckta med enkupigt lertegel och har synliga taktassar samt skorstenar i tegel. Socklarna är grå. De flesta huskropparna är även saxade med två lägenheter i varje förskjutning. Anläggningen som i stort sett är oförändrad sedan den uppfördes på 1950-talet sträcker sig över ett förhållandevis stort område med mycket grönska runt omkring. På några av längorna ser det ut som om man skulle ha tagit bort det gula teglet och ersatt det med samma röda som i övriga fasaden då dessa tegelvarv har en annan färg på fogarna. De flesta längorna ligger i souterräng och därför varierar både storlek och utformning av förgårdar och trädgårdar. Detta gör även att en del källarvåningar ligger helt ovan mark och ger ett större rumsutnyttjande för vissa lägenheter. De flesta förgårdar och trädgårdar skiljs åt från gatan och varandra med låga genomsiktliga stängsel, i huvudsak Gunnebostängsel, samt med låga grönmålade smidesgrindar. Senare tillkomma bruna trästaket och grindar förekommer också. De flesta förgårdarna har stensatta eller grusade gångar som leder till entréerna samt gräsytor och buskar. Entréerna är tidstypiskt enkla men dekorativa. De flesta är dubbelentréer på spegelvända lägenheter. De har skärmtak av plåt med utskurna friser som bärs upp av brunmålade snedsträvor av trä eller raka järnstolpar, gjutna entrétrappor med steg av kalksten samt svarta dekorativa smidesräcken med typiskt 50-talsform, klotformade entrébelysningar samt fernissade ekdörrar med stora glasrutor upptill som täcker mer än hälften av dörrarna samt ett litet sidofönster med murat galler som dekoration. Många av dörrarna är fortfarande original, några med nya rutor i originaldörrar. Källarentréer förekommer både på fram- och baksidor. Några utav längorna har även entréer på gavlarna. Garagen ligger i källarplan, antingen under entréerna eller precis bredvid. I stort sett samtliga garageportar är original. Portarna av trä är antingen ribbade och grönmålade med stående rektangulära rutor upptill eller med grönmålat ramverk och vitmålade speglar. Portarna på den separata men sammanbyggda garagedelen i kvarteret Ryktaren har gråmålat ramverk. Kvarteret Ryktaren, Plöjaren och Lillpigan skiljer sig något från de övriga genom att de har entrédörrar med rombformad spröjs samt sidofönster i fernissad ek med kryssformad spröjs. Plöjaren har även trekantiga ljuslådor som adresskyltar. Ryktaren har entréer genom källarplanet i gatunivå. Fönstren, i huvudsak en- och tvålufts, som är original skiljer sig avsiktligt åt i sin färgsättning, inte bara mellan de olika längorna utan även mellan lägenheterna i samma länga. Ett färgprogram med kulörangivelser är framtaget för området där även fördelen med att måla sina fönster med linoljefärg framhålls. Oavsett vilken kulör som fönsterbågarna har så är alla karmar vitmålade. Balkongdörrarna med sammanhängande sidofönster samt bröstning är målade i samma kulör som lägenheternas fönster. De utanpåliggande balkongerna är enkelt men elegant utformade med skärmar och fronter av svarta smidesräcken samt överliggare av trä. Den utsvängda formen nertill ger balkongerna dess speciella karaktär. Ritning på överliggarens utformning återfinns i det program som finns för området. Altandörrarna till baksidornas trädgårdar är kompletterade med vita jalusidörrar i original.
Området har kompletterats av två mindre garagekomplex. Båda är uppförda under 1960-talet. Lillpigan 12 består av två längor ståendes mot varandra med fyra respektive sex blåmålade garageportar. Fasaderna är spritputsade, pulpettaket klätt med papp. Garageportarna har stort överljus med strukturglas samt klotformad belysning. Även Ryktaren 2 består av två längor ståendes mot varandra. Komplexet har dock ett modernare och mer samtida uttryck med fasader av betongelement med frilagd ballast samt en lägre lutning på det pappbeklädda pulpettaket. Betongpelarna mellan samt balkarna över portarna är vitmålade vilket ramar in de blå portarna och ger konstruktionen en lätthet. Längorna har här tio respektive 12 portar.
De förändringar som har skett i området gäller främst utbytta entrédörrar, stödmurar för terrasser, skärmtak, altaner med spaljéer, ombyggnad av vindar, takkupa, takfönster samt några mindre tillbyggnader.
Om arkitekt Holger Blom:
På 1920-talet arbetade Holger Blom i Paris och bodde hos Le Corbusiers bror. Han tog med sig den berömde arkitektens funktionalistiska idéer till Sverige och Stockholmsutställningen 1930. I början av 1930-talet engagerades Blom av 1930 års trafikkommitté i utbyggnaden av Slussen vid sidan av Tage William-Olsson. År 1938 kom Blom till parkavdelningen vid Stockholms gatukontor och blev så småningom dess chef. Denna befattning innehade han till 1971. Många arbeten utförde han tillsammans med kollegan Erik Glemme. År 1941 redovisade Holger Blom förslaget om ett parknät för staden, som i sina yttre delar knöt an till de större friluftsområdena utanför stadsbygden. I Bloms klassiska parkprogram från 1946 sammanfattades den funktionalistiska synen på parkens uppgifter i Stockholms stadsbyggande, en stil som senare skulle kallas för "Stockholmsstilen" och i hög grad inspirerad av hans föregångare arkitekt Osvald Almqvist, stadsträdgårdsmästare 1936-38. Dessa principer inarbetades i 1952 års generalplan, och byggdes ut ända till i slutet av 1970-talet. Holger Bloms tid som stadsträdgårdsmästare och park- och stadsbyggnadsideolog kom att bli en storhetstid för Stockholms parker.
För stockholmare är Svampen från 1937 på Stureplan Holger Bloms mest kända verk. En enkel men djärv och mycket slank betongkonstruktion med ett långt utkragande tak på en 3,3 meter hög centralpelare. Men inte alla var entusiastiska när Svampen invigdes den 20 november 1937, bland annat tyckte Skönhetsrådet och arkitekt Ragnar Östberg att denna "betongklump" inte passade in på denna plats, men Svampen fick stå kvar mot alla odds.
Verk i urval
- Slussens trafikkarusell tillsammans med Tage William-Olsson, invigd 1935
- Busstationen "Rotundan" på Norra Bantorget (numera riven), 1938-40
- Tegnérlunden tillsammans med Erik Glemme, 1942
- Parkstråket längs Norr Mälarstrand, 1941-43
- Initiativtagare till Parkteatern, 1942
- Bagarmossens gamla tunnelbanestation (numera riven) tillsammans med Erik Glemme, invigd 1958
- Hässelbys strandpromenad "Strandliden", 1958
Källa: Wikipedia 2009-08-18
I det sydöstra hörnet av området, i kvarteret Gammelmoran, ligger det tre stycken låga flerbostadshus. De uppfördes 1953-55 som pensionärshem och är ritade av arkitekt Arvid Klosterborg som ansvarar för ett stort antal flerbostadshus och villor på Lidingö. Arvid Klosterborg var bland sina många uppdrag bla varit chefsarkitekt på Gröna Lund mellan åren 1926-1947.
De tre längorna som fortfarande fungerar som pensionärsbostäder ansluter till radhusområdet vad gäller material och utformning. Fasaderna har rött tegel, sadeltaken är täckta med enkupigt lertegel samt har vindskivor av trä. Entréerna har fernissade ekdörrar med stora glasrutor och sidoljus samt trappor av granit med grönmålade smidesräcken. Balkongerna har fronter och skärmar av blåmålad småsinusplåt med tunn smidesöverliggare. Fronterna är uppbrutna av kryssformat smidesgaller. Fönstren är vitmålade. Alla detaljerna är original.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
