Söderhamns Station

Söderhamns station är ett exempel på Statens Järnvägars arkitekt, Adolf Wilhelm Edelswärds stationsarkitektur. Stationen byggdes 1886 i samband med att järnvägen flyttades från stadens centrala delar till området söder om ån. Den gamla järnvägsstationen från 1861 låg i anslutning till Rådhustorget. I Söderhamn förenades i och med flytten järnvägen och vattenvägen då banans nya dragning gick utmed Söderhamnsån. Den tidigare järnvägen Söderhamn-Bergvik förlängdes nu till Kilafors. Det skulle dröja ända fram till 1927 innan Ostkustbanan byggds och Söderhamn fick direkt järnvägsförbindelse med Gävle och de norrländska kuststäderna.
Det nya stationshuset uppfördes i två våningar av sten med trappgavlar. Motivet var ganska vanligt vid slutet av 1800-talet, men saknade anknytning till den lokala byggnadstraditionen. Det anknyter snarare till sydligare delar av landet. Liksom stationshuset i Hudiksvall, även det av Edelswärd, är stationen byggd av tegel med dekorativa putsade delar. Mittportalen med romanska kolonner vänder sig mot hamnen. I formspråket kan Edelswärd ha inspirerats av samtida bildframställningar av det medeltida Faxehus vid Söderhamn. Han var en arkitekt som gärna arbetade med olika historiserande stilar för stationshusen i städerna - på landsbygden byggdes av kostnadsskäl trähus med stilförebilder i schweizerstilen eller gotiken, vilket ansågs prydligt och funktionellt.