Överdel till den så kallade Rialadräkten, en rekonstruerad folklig dräkt tillverkad på 1980-talet, med modell, material, färger och randningar inspirerade av en samling äldre dräktplagg och dräktfragment funna i vindsbjälklaget på Vargsättra gård, Riala socken, Uppland (ett urval föremål/fragment finns i Upplandsmuseets samlingar).
Rialadräkten består av livkjol, förkläde, särk samt bindmössa med stycke (NM.0334934-NM.0334936, NM.0334938). Den är rekonstruerad och sydd av konservator Kicki Kirvall Hanses, av tyger vävda av Anita Olsson, Väv-Lina, Uppsala. Halskläde, brosch, skor och strumpor (NM.0334937, NM.0334939-NM.0334941) hörde inte till den ursprungliga dräkten utan har köpts till av givare/brukare.
Givaren Peter Gamba (f. 1943) och hans hustru Britt-Inger Gamba, f. Pettersson (19452022) hade sedan länge talat om att köpa tyg för att hustrun önskade sy en folkdräkt. Hon var enligt Peter Gamba pysslig och duktig på att sy, men det var inte aktuellt att väva tyget själv. Den tänkta dräkten skulle antingen ha anknytning till Uppland där Britt-Inger hade sina rötter, eller till Sörmland eftersom familjen hade ett fritidsställe på Adelsö i Mälaren. Peter Gamba hade föresatt sig att köpa tyg till en folkdräkt till hustruns femtioårsdag 1995, men det fanns ingen möjlighet att köpa ett färdigt tyg och det var långa leveranstider om man önskade beställa ett handvävt tyg. Av en tillfällighet befann sig Peter Gamba i Norrtälje ett par veckor innan Britt-Ingers födelsedag, och när han passerade Norrtälje Turistbyrå såg han i en glasmonter en komplett så kallad Rialadräkt som var till salu. Peter Gamba och hans "älskade hustru Britt-Inger" träffades när de var 17 respektive 15 år gamla och hade varit tillsammans sedan dess.
Peter Gamba beslutade sig genast på plats för att köpa Rialadräkten eftersom den hade kopplingar till Riala där Britt-Ingers morfar hade sina rötter. Han berättar att hustrun blev överlycklig över födelsedagspresenten, hon blev alldeles lyrisk och nästan gråtfärdig. Halskläde, skor, strumpor och dräktsmycke hörde inte till den ursprungliga dräkten. Halsklädet köptes samtidigt med dräkten på Norrtälje Turistbyrå. Skorna, som var en gåva av sonen Stefan, överlämnades vid samma tillfälle som dräkten. Dräktsmycket köpte paret Gamba tillsammans i en antikhandel på Nybrogatan där innehavaren menade att ett smycke av silver inte skulle passa till en folklig dräkt - därför valdes ett smycke av mässing. Dräkten var aningen för lång för Britt-Inger - den justerades av parets dotter Maria som var utbildad skräddare.
Britt-Inger Gamba använde dräkten till högtidsdagar, födelsedagar, jul, nyår och midsommar (men hon hade ingen personlig relation till folkdräkts-, folkmusik- eller folkdansrörelser). Dräktens anknytning till Riala ledde till att Britt-Inger började släktforska för att få reda på släktbanden till Riala, där hon bland annat hade bott hos sina morföräldrar. Hon fann därmed en anknytning till torpet Ådalen i Riala, något som tidigare var okänt inom familjen. Torpet Ådalen finns ännu kvar (2023). Se foton av Britt-Inger Gamba klädd i Rialadräkten samt en historik sammanställd av Peter Gamba i Referenser/Länkade filer.
/Marianne Larsson 2024-10-01
I samband med Nordiska museets förvärv av Rialadräkten har kontakter tagits med konservator Kicki Kirvall Hanses som på 1980-talet, med inspiration av Vargsätra-fynden, stod bakom efterforskningarna av folklig klädsel från Riala. Hon står också bakom rekonstruktionen och sömnade av Rialadräkten samt andra folkliga plagg från Riala. Kicki Kirvall Hanses (KKH) har lämnat en stor samling handlingar knutna till sitt arbete med Rialakläderna till Nordiska museet. Se handlingar märkta KKH1-KKH10 i Referenser/Länkade filer.
/Marianne Larsson 2024-11-13
För Referenser/Länkade filer, se inventarienummer NM.0334934
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
