Armband

Armbandet är tillverkat av givarens barn, antingen hemma eller på fritids. Barnen (3 st) har tillverkat flera liknande smycken till sin pappa (givaren), eftersom de vet att han använder smycken. Ofta har de gjorts med orange och rosa inslag eftersom deras pappa (givaren) tycker om de färgerna. Dessa armband kan ev. vara en farsdagspresent eller dyl. då barnen ibland tillverkar presenter till honom på högtidsdagar. Han har fått ett 10-tal liknade från barnen. Givaren brukar använda dem både privat och på arbetet, gärna till en vit skjorta där armbandet sticker fram under manschetten, och ofta en på varje armled (se följande nummer).

Givaren, som växte upp i Växjö, började använda smycken i tidiga tonåren. Han var hårdrockare under en kort period i 13-14-årsåldern, för att sedan bli syntare och använde då en del smycken. Till att börja med en del färglada armband t ex, men blev senare mer "mörk syntare" och använde då t ex pärlhalsband och svarta läderremmar. Senare blev han rockare "depprockare/undergroundare" och använde då svarta läderarmband men också glittriga smycken. Han tog hål i öronen (bägge samtidigt) när han var ca 17 år. Att han tog hål i bägge öronen berodde på att han hade hört olika uppgifter beträffande om det var ett örhänge i vänster eller höger öra som markerade att man var homosexuell, samt att han inte tyckte det var nödvändigt att utåt markera någon specifik sexualitet.

Givaren införskaffade sina smycken genom att under en period låna smycken från sin mamma, som t.ex pärlhalsband. Han köpte en del kläder i second hand-butiker, och kunde då också passa på att köpa något smycke, men köpte också i "krimskramsbutiker", t ex när han var i Stockholm eller Köpenhamn samt på festivaler o dyl. Smyckena var oftast svart läder eller något glittrigt, dock aldrig guld, eller guldfärgat, vilket han tyckte kändes för vräkigt. Hans smycken var aldrig dyra och han var inte ute eter några dyrare designade smycken.

Som vuxen blev det mindre viktigt att vara radikal och visa sin ställning på utsidan och hans stil blev mer nedtonad, även när det gällde val av smycken. Men han fortsatte att använda smycken. Under sin tid som journalist under 1990-talet andra hälft,
tonade han ned sina smycken, för att inte dem han intervjuade skulle bli påverkade av vad han hade på sig. Han fortsatte dock alltid att bära örhängen, men använde också andra smycken, såsom t ex halsband som kunde sitta under skjortan och inte "störa", även armbandsur användes som smycken. Under denna tid skaffade han också en mindre tatuering. På så sätt kunde han känna att han var utsmyckad utan att det syntes. Givaren använder fortfarande idag smycken bär alltid örhängen (ett i varje öra), vigselring, samt halsband med stansade metallbrickor med fruns och barnens namn, halsbandet hänger dock oftast innanför skjortan eller tröjan. Ibland använder han också armband. Han köper inte så mycket smycken, men får ibland av sina barn och sin fru. Som yngre användes smycken både som utsmyckning och för att visa sina politiska ställningstaganden.

I dag använder givaren sina silversmycken i form av vigselring, halsband och öronhängen i kombination med enkla svarta läderarmband som diskreta men tydliga påminnelser till sig själv och andra att han trots passerade 40 år, föräldraskap och professionellt yrke vill se sig som en tidlös rebell som lyssnar på musik, går på konserter och har politiska åsikter.

Se även interju med givaren gjord i samband med insamlandet av smyckena, samt övriga föremålsposter med smycken skänkta av givaren.
/Leif Wallin 2015-03-08