Klänning

Klänning i grått med svarta smala ränder. Ståkrage knäpps med hake och trådhyska fram, liten knapp mitt bak att fästa krage på. Isydd lång ärm, bred tvärrandig manschett, tre knappar och handsydda knapphål. Slejfar på axlarna, 1,5 cm bredd sydd så att tre svarta ränder syns. Isydda i axelsömmen och fästa ca 10 cm in på axeln med en raksöm. (Används för att hindra förklädets axelbanden att glida ner). Livet rynkad vid ok fram, dekorationsremsa mellan oket fram och bak, sydd så att två svarta ränder är synliga. Knäppning fram med pärlemorknappar, en ovanför oket och två under. Rynkad mot midjelinning, skuren på tvären. Knapp mitt fram på linningen och en lite åt vänster. Sprund i kjolen. Rynkad kjoldel i tre våder, trådrakt mitt fram. Framvåderna går in på bakstycket. Bred fåll nertill och två veck i nederkant. Några små hål och en stoppning på framvåden.
/Magdalena Fick 2011-12-14

Sara Sedin gick Vårsta Hemsysterskola, Härnösand från januari 1957 till juni 1958. I utbildningen ingick praktisk undervisning i hushållsgöromål som matlagning, bakning, och konserveringnäringslära, tvätt och sömnad. Teoretisk undervisning omfattade hälsolära, småbarnsvård, psykologi, materiallära och klädvård. Ekonomi, samhällslära och svenska ingick också i utbildningen.

I pärm NM.0331789 finns beskrivning på hur den grå randiga hemsysterklänningen syddes. Det fanns inget uniformstvång men flera skolor hade egna dräkter och broscher.

Till klänningen har använts krage NM.0331787. Den har knäppts fast vikt på den knapp som sitter i klänningens halslinning (baktill).

Se övriga delar till hemsysterdräkten NM.0331778-NM.0331789 samt undervisningsmaterial i arkivet.

Hemsyster fick en allsidig utbildning och skulle vid sjukdomsfall eller dylikt kunna ersätta husmodern i ett hem. De utbildas vid s.k. hemsysterskolor på flertalet ställen i landet. Utbildningstiden var 15-18 månader och ofta 2 års praktik. Det var enskilda organisationer och så småningom också kommuner (den första 1926) som anställde hemsystrar. Från 1944 fick kommunerna statsbidrag för att anställa hemvårdarinnor, som de då kallades. Verksamheten var noga reglerad av staten. Kommunerna måste ha en hemhjälpsnämnd för att leda den. Från 1950-talet minskade behovet genom att allt fler mödrar förvärvsarbetade och kommunerna började bygga ut barnomsorgen. Av samma anledning kompletterades verksamheten i åtskilliga kommuner med barnvårdare för vård av sjuka barn i hemmet. År 1960 avskaffades statsbidragen och därmed den statliga regleringen.
/Svensk Uppslagsbok 1955, Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor nr 95 1956, NE 2011-12-13 Sammanställning: Magdalena Fick 2011-12-13