Halskläde

Halskläde av tuskaftat fint bomullstyg. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna troligen utförda i brunsvart silke från början, numera blekt till ljusbrun nyans. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bård av rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm, tofssöm och langettsöm. Bruna silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning i korssöm: "1827 AMD" vid huvudmotivet. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i brunt silke runtom alla sidor, endast delar av sömmen kvar. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Anm: Bristning i mittvikningen. Broderierna är nötta.

Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 20-21:
"Vid olika tillfällen brukades olika slag av 'halskläden', fyrkantiga dukar vikna i tresnibb. Det förnämsta var av vitt linne och rikt utsytt med svartsticksöm. Det kallades 'silkestickathalskläde' eller 'stickhalskläde'. Det bars till stor högtidsdräkt såsom vid bröllop samt midsommardagen i kyrkan då man gick 'tröjlös'. Man bar det även på 'Kristi Förklaring'. I hemmet bar man det aldrig ens dessa kyrkliga dagar utan endast i kyrkan. Vid hemkomsten tog man på sig ett enklare halskläde."
/Inga-Lill Eliasson 2007-02-07