Porträtt

Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, rektangulär, pressad kantlist; flickporträtt av Maria Sophia Draminsky (g. Grähs), f. 1831, d. 1910; 'Den 27 oktober 1844 af löjtnant Benzelstierna'. Gåva 6/9 1934 av överjägmästar och fru Erik Helmers, Stockholm."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, flickporträtt, fas h., knäbild, föreställer Maria Sofia Draminsky, g. Grähs (1831-1910), sittande, iklädd ljusrutig klänning, brunhårig med mittbena och håret flätat i kringlor. Ljus bakgrund. Gulnad passepartout med stående rektangulär 8-kantig dagöppning (ojämnt utklippt). Svart kantlist av papp samt på framsidan brun mönsterpressad papplist som dekoration. Glasad. Gulnad baksida av papp med bläckpåskrift: 'den 24 ocktober/1844/af Löjtnant Benzelstierna' samt med lilafärgad skrift: 'Maria/Draminsky/min Mor'. Ögla av brunt band som upphängning fäst med rött lack på baksidan. Bilden syns oklart. Bilaga".
/A. Arfvidsson, jan 1994

Benzelstierna var en av de första daguerrotypisterna i Sverige. Detta porträtt den enda daguerrotyp som med säkerhet kunnat tillskrivas Benzelstierna (Söderberg & Rittsel, Den svenska fotografins historia 1840-1940 s. 13 ff., se ref.)
/Maria Maxén, 8 april 2008.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-08