Långbyxor

Huvudliggaren:
"Byxor, mans-: 'kyrkousur'; linne snodd väv; se Bil. från Nusnäs Mora sn, Dalarna."

Bilaga:
Brev
Utdrag ur bilaga förteckning:
"Linnebyxor, 'usur', som begagnats av Gunnars Jon Jonsson i Nusnäs; han dog 1823. Kyrkbyxor sommartid. Vävteknik i 'snodd väv'. Gåva genom By Anders Andersson.
Usur + grönt livstycke + mörkblå kort jacka (kläde) + blå strumpor (rätt ljusa), konststickade med pilar; det hände, att de satte strumporna utanpå usur med strumpeband med svarta tuppor + lågskor med stora plösar med breda skoband av gult sämskskinn.
Ola Bannbers"

Utrag ur katalogkort:
"Tygets vådbredd minst 60 cm. Tygåtgång vid cenna [denna] bredd c:a 1,9 meter.
HL-linne, snodd väv; se Bil.
Byxor av kyprat vitt halvlinne, 'kyrkusor', (bruna [burna] av Gunnar Jon Jonsson, Nusnäs, död 1823). Dubbel smal midjelining knäppt fram med två hakar och hyskor. Kort sprund mitt bak med ett par snörhål i midjelinningen (knytband saknas). Lucka eller sprund endast åt högra sidan. Inga sidsömmar. Grenen lagad med linnelapp. Höger bakbyxa skarvad upptill.
A.M.N. [Anna-Maja Nyhlén]"

Ett par halvlånga byxor av vitt kyprtat halvlinne. Skurna i två stycken med innersöm. Lucka höger sida. Sprund, 12 cm, vid sidan om grensömmen, under fastsydd kilklippt remsa, Luckan knäpps med två par hyskor och hakar i mässing, fastsydda i linningen. Midjelinning dubbelvikt, 2 cm bred. Kort sprund, 7 cm, mitt bak med ett par langetterade snörhål i linningen. Knytband saknas. Höger bakbyxa skarvad upptill med kilremsa. Bred fåll nedtill, 6,5 cm. Byxan har inga sidsömmar, endast grensöm och innersömmar. Grenen lagad med linnelapp i tuskaft. Byxan är handsydd.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 391. "Långt tillbaks bars håsan nämligen sommartid både till vardags och helgdags. Dessa uppgifter har man särskilt från Mora (byarna Nusnäs, Bonäs, Oxberg). Man hade en ombyteshåsa på söndagarna eller en kyrkhåsa till kyrkbruk, och den var då av finare väv, som ej var so grov som i vardagshåsan." "I äldre tid gick i Mora således den stora mängden av manliga menigheten - kanske alla - till kyrkan i håsor på sommaren oavsett förmögenhetsgrad. Men omkr. mitten av 1850-talet synes håsan ha degraderats till att bli enbart ett arbetsplagg, och sedan var det endast gamla konservativa gubbar som kommo till kyrkan i håsor, men bland dem kunde vara någon rik och betydande äldre bonde, som envist höll fast vid gammal sed."
/Inga-Lill Eliasson 2007-06-14