Sländtrissa

Huvudliggaren:
"Sländtrissa fr. Värmland. Märkt: 'ADIDDIAS 1695' [siffran nio spegelvänd]. G. af fru Annelie Frisell, f. v. Sydow på Stömme, Högsätersby gm. dr. A. Hazelius i Stockholm. Ank. 28/2 1884."

Ur N.E.Hammarstedt, Svensk forntro och folksed i bild och ord, Stockholm 1920, s.21: "Sten-trissa från Värmland. [...] Sländtrissformig. Av lös stenart. Skavd såväl i utkanten som omkring hålet. På ena sidan inristat: TADIDDIAS 1695 (?). [...] Saknar uppgift om användning men tillhör uppenbarligen denna kategori. I Nord. Mus. inv. kat. kallad sländ-trissa."

Ibid, s. 20: "Ält-stenar. Såsom bot mot 'älta', ett slags oregelbunden barnfrossa (Rietz), likasom ock mot 'skervan', vilken visar sig i långsam avtyning hos barnet, eller för att hålla dessa sjukdomar borta hänger man på ett snöre omkring barnets hals en sten av ovanlig form, så att denna vilar omedelbart mot barnets bröst. Dylika stenar kallas ältstenar och äro, såsom ses av det följande, av åtskilliga slag. Påtagligen äro en del ursprungligen jordfunna sländtrissor. Ofta äro dessa skrapade (för att använda pulvret såsom medicin) och hålet därigenom vidgat. Ältstenar av denna senare form hava dock tillverkats även i senare tid, sedan spinnsländan längesedan råkat i glömska. Så gjordes ännu i slutet av 1800-talet i Sala-trakten sådana av täljsten (serpentin) från gruvan. Möjligen spelar därför här ringformen någon betydelse. Litteratur: J.V. Broberg, Bidrag från vår folkmedicins vidskepelser, 1878, s. 56 ff. Om 'gomonastenar' se samma arbete s. 80 ff. Jfr ock G.O. Hyltén-Cavllius, Wärend och Wirdarne, del 1 1864, s.257."
Lena Kättström Höök 2006-12-15