Halskläde

Huvudliggaren:" 'Tuppassklä' fr. Leksands sn.
Från Gärde
Från 1810."

Bilaga:
Saknas.

Katalogkort:
"Halskläde
Hvit linneduk. Broderiet af svart silke. dat. 1810.
Fyrkantig duk, afsedd att bäras i tresnibb. Endast en hälften utsydd. i snibbarna svarta silkesofsar. jämf. 39 544 och 22 894.
'Tuppassklä' brukades vid festliga tillfällen då man ville 'braska', så midsommardagen, och äfven pingstdagen ifall denna inföll så sent att man kunde gå tröjlös d.v.s. i öfverdelsärmarna till kyrkan; vidare första söndagen sedan man kommit hem från fäbodarna, 'man skule braska när man varit borta', samt af brud och tärnor vid braskning under ett par söndagar efter bröllopet.
Ink. 1876 gm dr A.Hazelius. Jämte 12440-43 = 5 kr P.G.W. [Per Gustaf Wistrand]"

Halskläde av tuskaftat halvlinne. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i brunsvart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bård av rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm och tofssöm. Brunsvarta silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning i korssöm och plattsöm: "AOD 1810" vid huvudmotivet. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i brunsvart silke runtom alla sidor, delar av sömmen bortnött. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Anm: Gulnat i mittvikningen. Fläckar av gulnat. Bristning som följer fållkanten ca 6 cm i ett hörn. Delvis nötta broderier.

Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-02-23