beskrivning <itemDescription> |
-
"Storgatan med utsikt västerut mot residenset. I förgrunden korsningen av Tullgatan. Till vänster dåvarande bokhandlare Bergmans affär. Till höger läroverkets tomt med gamla "Stadt" i bakgrunden. Personen i allén är länsnotarien Gustaf (?) Ullman. Denne hade studerat i Uppsala, var storsångare och OD-ist, ungkarl. Var stamkund på Stadt och hemforslades stundom i rätt bedrövligt skick. Blev med ti...
Visa hela
"Storgatan med utsikt västerut mot residenset. I förgrunden korsningen av Tullgatan. Till vänster dåvarande bokhandlare Bergmans affär. Till höger läroverkets tomt med gamla "Stadt" i bakgrunden. Personen i allén är länsnotarien Gustaf (?) Ullman. Denne hade studerat i Uppsala, var storsångare och OD-ist, ungkarl. Var stamkund på Stadt och hemforslades stundom i rätt bedrövligt skick. Blev med tiden oerhört fet. I sin ungdom träffade han på en Uppsalabåt på Ekoln grevinnan Casa di Miranda, Christina Nilsson, som tappade en ros i Eokln. Ullman, som var iklädd studentmössa och frack hoppade gensat överbord, fick tag på rosen, som han tog i munnen, och simmade mot båten samt upphalades. Händelsen lät mycket tala om sig. Ullman var mycket klassmedveten. En av hans kumpaner på Stadt var dock kartografen Åberg, som icke var student. Vid ett tillfälle hemforslades Ullman av bland annat Åberg, som kädde av honom och lade honom till sängs med orden "Godnatt då Ullman", varvid Ullman öppnade sina trötta ögon och föraktfullt kved "Bracka!". Då Ullman var mycket fet hade man mot slutet av hans levnad svårt att vid hemtransporter bära honom, varför han inrullades i en stor matta och utbars från Stadt av fyra personer. (Elnligt landssekreterare Sundberg.) Vid affischen till höger står bokhandelsmedhjälparen Runius. Denne var mycket mån om sitt yttre och nästan året om i livrock och hög hatt, vilket betraktades som en ståndsmässig klädsel. Han var mycket musikalisk och trakterade flera instrument."
Stäng
|