Från arkeologiska utgrävningar i Köpingsvik.

Under stenåldern fanns det bosättningar vid Köpingsvik, bland annat har man funnit en av Sveriges äldsta boplatser för säljägare, vilken var bebodd för 4 500 år sedan. Tack vare det fyndet har man lyckats lista ut hur man levde på Öland på den tiden. Man har bland annat hittat ben, horn och tänder från djur, men även stenredskap och en större mängd krukskärvor. Vid en grav hittade man tre skelett och en flintyxa, en kniv, två mejslar av en bergart samt två harpuner och ett antal pilspetsar av ben.
Fynd från bronsåldern påvisar att Öland var ett stort handelscentrum, och en knutpunkt där alla havsvägar möttes. Blå rör beläget mellan Köpingsvik och Borgholm är ett välkänt röse från bronsåldern.
Skedemosse, som ligger strax söder om Köpingsvik, är en större offerplats från järnåldern. I mossen har hittats ett flertal vapen som kastats i vatten som offergåvor. Ungefär från samma tid har man funnit sammanlagt 1,3 kilo smycken.
Köping (senare Köpingsvik) har en långgrund och väl skyddad hamn som vetter mot norr, platsen var idealisk för en handelsplats. En tätort har funnits där från 700-talet och den nådde sin kulmen under 900- till 1200-talet.
I Köpingsvik låg också Slättbo härads tingsplats och där finns en runsten från 1000-talet som kallas Tingsflisan. På den står bland annat "Gud hjälpe hans själ", vilket bevisar att kristendomen då hade kommit till Öland.
Från 1100-talet till 1805 fanns en medeltida stenkyrka i Köpingsvik. 1805 byggdes en ny Köpingsviks kyrka, vilken blev den största kyrkan på Öland. Den blev man dock tvungen att riva 1953 på grund av rasrisk, man rev allt utom tornet.
Carl von Linné besökte Köpingsvik 1741 och beskriver en del av omgivningen i sin bok om sin Ölandsresa.

Text ur Wikipedia 2018-11-28