Klockhuset på Skälby gård.

Bilden visar det så kallade klockhuset på Skälby gård, sett från huvudbyggnadens västgavel mot sydväst. Klockhuset uppfördes 1791 (G Magnell: Skälby kungsgård, s 41) och inrymde bland annat mangelbod. Källaren har använts som potatiskällare. I bildens vänsterkant skymtar västra flygeln och till höger om klockhuset syns en gavelspets från en ladugårdsbyggnad.

Klockhuset är inritat på 1911 års karta, som finns hos Kalmar kommun, men har senare förstörts genom eldsvåda. På platsen finns ännu (2020) grunden efter byggnaden kvar.

Skälby kungsgård har anor från förhistorisk tid. Området är rikt på fornlämningar med domarringar och gravrösen från järnåldern. Det äldsta belägget för Skälby i Kalmar socken härrör från åren 12021215. Ursprungligen var det en by om fyra gårdar som på medeltiden blev klostergods. En av gårdarna ägdes av Kalmar nunnekloster. Gustav Vasa drog in gårdarna som slogs samman till ett ladugårdsgods under Kalmar slott. Skälby räknades till kungens fatebursgårdar och förvaltades av en fogde.

Gustav Vasa förlänade 1534 godset åt sin ståthållare Jakob Smålänning. Vid belägringen av Kalmar, under bondeupproret 1542, hade Nils Dacke sitt högkvarter på Skälby, troligen i Brukshagen. I dess höglänta lövskogsområde finns två "domarringar" och genom Trångsund i dalgången intill löpte en farled på vikingatiden. År 1824 upptäcktes här rester av ett vikingaskepp. Även Gustav Vasas örlogsflotta lär ha dragits genom Trångsund.

Skälby lades under Perstorps kungsladugård 1553. Fem år senare, 1558, upprättade Kronan en kungsladugård i Skälby, till vilken då även en del av Hagby hörde. Åren 15781581 uppges Skälby vara besatt med bönder. Enligt Sylvander sköttes Skälby och Perstorp av slottet som två skilda ladugårdar fram till 1696, då de slogs ihop till en. Hofrén ser det som troligt att Skälby under hela 1500-talet, i en eller annan form, varit knuten till ämbetet som ståthållare vid Kalmar slott. Från 1620-talet finns ett par uppgifter om att ståthållare arrenderar Skälby. Från det att landshövdingeämbetet instiftas år 1634, övergår Skälby till landshövdingarna. På 1640-talet lät landshövding Conrad Falkenberg anlägga en större trädgård med hundratals fruktträd och rosenbuskar. Under planeringen anlades även en ruddamm. Vid trädgården låg en trädgårdsstuga och ett antal byggnader som brändes av danskarna 1677. På gården fanns också ett stort antal torp, en smedja och troligen ett tegelbruk.

Godset donerades 1651 till friherre Robert Douglas och hans hustru, friherrinnan Hedvig Mörner och fick ställning som säteri. På 1680-talet återgick det i Kronans ägo och förblev landshövdingeresidens fram till sent 1800-tal. År 1844 anlade landshövding Claes Ulrik Nerman en park med kastanjer, pyramidpopplar och jasminhäckar. Dessutom en lång almallé som kom att förbinda Kalmars norra och södra infarter.

I slutet av 1800-talet lades gården under domänverket som lät utarrendera den. Omkring 1890 kom Axel och Betty le Grand till gården. Deras tid präglades av ett festligt herrgårdsliv och den praktiska organisationen av lantbruket sköttes av en befallningsman. På 1920-talet övertogs uppgiften av den unge bokhållaren Viktor Hugo Petersson. Efter le Grandes död övertog han hela ansvaret.

Gården köptes 1933 av Kalmar stad. Viktor Hugo Petersson tillträdde som arrendator. Jordbruket moderniserades, åkrarna täckdikades och arbetarbostäderna renoverades. I det kustnära landskapet var odlingsbetingelserna mycket goda. Jordarna, av lera och ändmorän, var bland de bördigaste i Europa och hagmarkerna med sina lövträdsdungar bland de vackraste. När Viktor Hugo Petersson avled 1960 bibehölls lantbruket av hustrun Aina Magnell, och skötseln övertogs av äldste sonen Bengt Petersson (född 1934).

Viktor Hugo Petersson och Aina Magnell är för övrigt föräldrar till sångaren och låtskrivaren Ola Magnell som föddes och växte upp på Skälby gård, liksom hans äldre systrar Gitta Magnell och Märit Andersson Naef (f. Magnell), båda författare och journalister m.m.

I boken om sin öländska resa skriver Carl von Linné: Vi togom apotekaren Norstedt med oss att botanisera, ställandes vår väg åt Kungsladugården, som låg ¼ mil ifrån staden, omkring vilken lågo vida ängar och sköna eklundar. Sannolikt avsåg Linné främst Oxhagen som tack vare betesdjuren förblev öppen ängsmark tills jordbruket upphörde på 1960-talet. Oxhagsdammen beskrev Linné som ett litet kamhav (sank sjö). Så länge miljön var fredad, frodades en rik växtlighet i det näringsrika vattnet, bl a kalmusrot, en medicinalväxt och liksom pestskråpen runt dammen har den varit ett minne från nunneklostrets tid. Båda dammarna på Skälby har således varit av stort botaniskt intresse.

(Källa: Wikipedia 2019-03-07)