Gustaf VI Adolf begav sig vid flera tillfällen till bland annat Italien för att delta i utgrävningar, och då inte minst från etruskernas gamla samhällen runt Viterbo utanför Rom. Han besökte även Grekland och Främre Orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953. Han blev hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944 och vid Londons universitet den 22 juli 1960, samt hedersledamot av den Påvliga arkeologiska akademin i juli 1960.
Ett av de föremål man hittade i Klinta var Klintastaven, ett arkeologiskt föremål som hittades 1957 under en utgrävning i Klinta i Köpings socken, Öland. Utgrävningen leddes av Karl Gustaf Pettersson.
Staven dateras till vikingatiden och hittades i en grav med många andra föremål, bland annat ett arabiskt mynt av silver, två små bronsbleck med runor, en bronskanna från Orienten, ett bronsfat från Västeuropa, en yxa, en sax, en kniv och ett par ovala spännbucklor med en stor uppsättning pärlor. I graven fanns också en mängd brända djurben och även brända ben från ytterligare en person än den kvinna som anses vara gravens huvudperson. Graven var mycket rik.
Klintastaven är av järn och ca 80 cm lång. Spetsen är avbruten så den har från början varit längre. Dess övre del består av en korgliknande del och på toppen finns ett litet hus med fyra små djur. "Korgen" förekommer på andra liknande, vikingatida stavar som har hittats i Sverige men huset och djuren är speciella för Klintastaven.
Stavar är ovanliga föremål men hittas främst i vikingatida kvinnogravar. Tidigare har de bland annat tolkats som stekspett. Idag anses de ha använts i den vikingatida sejden, som var en slags spådom som vissa kvinnor kunde utföra. Klintastaven ar troligen tillhört en mycket mäktig kvinna på Öland som använt den i sejdande och maktutövning.
Klintastaven finns utställd i utställningen Vikingar på Historiska museet i Stockholm. Den har Historiska museets inventarienummer SHM 25840.
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
