Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna.
Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Gustaf VI Adolf begav sig vid flera tillfällen till bland annat Italien för att delta i utgrävningar, och då inte minst från etruskernas gamla samhällen runt Viterbo utanför Rom. Han besökte även Grekland och Främre Orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953. Han blev hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944 och vid Londons universitet den 22 juli 1960, samt hedersledamot av den Påvliga arkeologiska akademin i juli 1960.
Ulf Erik Hagberg, född 1932, död 2012, var en svensk arkeolog och museiman.
Efter studier vid Uppsala universitet arbetade Hagberg vid Riksantikvarieämbetet, dels i Stockholm, dels på dess Ölandskontor. På Öland ledde han utgrävningarna av offerplatsen i Skedemosse i början av 1960-talet. Här fann man stora mängder offrade vapen och djurkroppar, samt den så kallade Skedemosseskatten, en stor guldskatt. Hagberg disputerade 1968 på avhandlingen Skedemosse: studier i ett öländskt offerfynd från järnåldern.
1977-88 var Hagberg landsantikvarie i Skara. Under hans tid där fann man de spektakulära Fröslundasköldarna. Från 1988 till pensioneringen 1997 var Hagberg chef för Statens Historiska Museum. Under denna tid anlade man museets guldrum där bland annat skatten från Skedemosse visas tillsammans med andra svenska fynd av ädelmetall. Efter sin pensionering arbetade Hagberg i två år som sekreterare i Kungliga Vitterhetsakademien. Han ledde även utgrävningar i den av Akademien ägda fornborgen Gråborg på Öland.
Hagberg tilldelades Gösta Berg-medaljen 1998.
Källa Wikipedia.
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
