Bildtext <itemDescription> |
-
Renar från Mittådalen på vinterbeteslandet, på väg till Strådalen, Linsell sn. På en karta som upprättades av fil dr Erik Bergström för 1919-års lappkommittés räkning, markeras t ex markerna söder om Särvsjön ned mot Sonfjället som vinterbetesmarker. Som ungefärlig gräns i öster för de utanför renbetesfjällen angivna vinterbetesmarkerna beräknas en linje från Vedungsfjällets östra del i sydöstra...
Visa hela
Renar från Mittådalen på vinterbeteslandet, på väg till Strådalen, Linsell sn. På en karta som upprättades av fil dr Erik Bergström för 1919-års lappkommittés räkning, markeras t ex markerna söder om Särvsjön ned mot Sonfjället som vinterbetesmarker. Som ungefärlig gräns i öster för de utanför renbetesfjällen angivna vinterbetesmarkerna beräknas en linje från Vedungsfjällets östra del i sydöstra Härjedalen till Glissjöberg och över Rätan, Bräcke, Indalsliden, Graninge och Näsåker och vidare öster om Junsele till lappmarksgränsen. Men tidigare hade samer flyttat ända till kusten. Samer från i första hand norra Jämtland i trakterna av Härnösand, Sundsvall och Hudiksvall var inget ovanligt för en eller ett par mansåldrar sedan. 1919-års lappkommitté, som ägande sedvanerättsfrågorna stort intresse, underströk bl a, att vissa trakter regelbundet besöks av samerna, medan andra åter - särskilt sådana som ligger längre bort från fjällen - bara uppsöks då renarnas behov av bete inte kan tillgodoses på närmare håll. Det kan således gå lång tid mellan besöken på särskilda trakter. "Sedvanerätten som grundar sig mindre på lapparnas vilja än renarnas behov av föda får därför icke utan vidare betraktas som upphävd, därför att en längre tid förflutit mellan lapparnas besök", hävdar kommittén. Uppgifter från Lars Thomasson, Grängen, 1989.
Stäng
|