Text på kortet: "Brastad sn Kvarnebäcken Backa nov. 86".

Miljö 3 Den heliga vägen i Brastad.

Rik fornlämningsmiljö med unikt hällristningsområde, i ett vackert och varierat jordbruksområde. Tidigmedeltida kyrkplats. Kyrkmiljö med skola, lärarbostad, pastorsexpedition.
Mellan Tuntorp och Immestad löpen den gamla byvägen tätt invid berget med utsikt över Brastadslättens mosaik av åkrar och ängar och höjden med Brastad kyrka med kringliggande bebyggelse.
På de släta berghällarna ovanför byvägen finns inom gångavstånd sexton ristningsytor med ett stort urval av motiv. Olika typer av skepp, både med och utan bemanningsstreck, skålgropar, djur, människor, figurer, fotsulor, solhjul, vagnar och ett stort antal obestämbara figurer. Det kanske mest bekanta motivet kallas "Skomakaren i Brastad" och visar en människofigur som höjer en yxa liknande en skomakarhammare (hänvisning boken Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid. 40-41).
Själva vägen som kantas av en sådan mångfald ristningar har kallats bronsålderns Via Sacra, den heliga vägen. Där den i norr korsas av vägen mot Brastads kyrka ligger ett stort gravfält med ett 70-tal gravar (hänvisning boken Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid. 46). På odlingsmarken mellan ristningsstråket och kyrkan finns ytterligare några spridda hällristningar samt några stensättningar och högar. I direkt anslutning till kyrkogården ligger också två högar.
Invid kyrkan har samlats den traditionella bebyggelsen av skola, lärarbostad och bostadshus av varierande ålder. Nordväst om kyrkan ligger en vacker salsbyggnad från sent 1800-tal, med mycket snickarglädje på fasaden. På kyrkogårdens norra sida finns pastorsexpeditionen, liksom skolam med 1920-talskaraktär.
Kyrkans nuvarande plats är inte den ursprungliga. Den äldsta kyrkan, som låg på den gamla kyrkogården ett stycke längre söderut, var enligt tillgängliga beskrivningar mycket gammal. Under 1800-talets tid av befolkningstillväxt och religiös väckelse blev Brastad kyrka, liksom många andra, för trång och ersattes men en större. Källa: "Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid. 186".

Vid Brofjordens innersta del förenar sig Broälvens och Kvarnebäckens utflöden. Idag finns här ingen bebyggelse, men ruinerna efter flera kvarnhus och fördämningar ligger kvar i bäcken, och en stor och välbyggd väg leder dit. Kvarnebäcken rinner i kanten av en brant och lång dalgång, som böjer av i en båge mot nordväst där den öppnar sig mot ett flackt ängslandskap mot Brofjorden, kallat Halsstrand. Källa: "Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid. 188".

På gården Backa finns det talrika hällristningar. Där kan man främst uppmärksamma den kända bilden av solguden, som även kallas för "Skomakaren", och som blev för första gången avbildad år 1627 av en norsk forskare vid namn Peder Alfsön. Samtliga ristningar vid Backa ligger så väl synliga nära vägen och är för övrigt så väl kända bland allmänheten, att någon närmare beskrivning här är helt överflödig. Källa: "Stångenäs sid. 19" av Sven Rydstrand.