Brattås gård, Uddevalla 1928

Brattås, med anor från 1700-talets första år. var den ursprungliga huvudbyggnaden även för Kasens ägor. Byggnaden blev uppförd åt majoren vid Karl XII:s karoliner, Gabriel Stjernberg. Det var ett envånings, rödmålat manshus, med väl avvägda proportioner. Huset var försett med brutet tak. Den avvikande frontespisen (ett ovan taklisten uppskjutande mittparti på en byggnads fasad) tillkom först så sent som 1941. Byggnaden kom efterhand att bebos av anställda på Kasen. I samband med motorvägsbygget revs huset hösten 1973.
Egendomen Kasen såldes av Eric Carlsson Kochs sterbhus år 1823. Köpare var den från Leith i Skottland inflyttade grosshandlaren William Thorburn. Han bedrev från en nyanlagd hamn vid Kasenabben en omfattande handel med spannmål och trävaror. På Kasen var även lantbruk med ett tjugotal kor och ett tiotal hästar. Delar av manhuset anses vara uppförda under första delen av 1700-talet. Ursprungligen var huset vid Brattås egendomens huvudbyggnad.
Runt Kasens egendom fanns en lummig park där det växte för våra förhållanden ovanliga träd och buskar. Den vackra allévägen, kantad av lindar, ledde från herrgården ner till Kasenabben med tegelbruk, såg och spannmålsmagasin. Alla dessa byggnader är försvunna, där finns idag Uddevallavarvet. Driften vid Kasens tegelbruk upphörde 1935 till stor sorg för de luffare som brukade övernatta på de varma ugnarna.
En egendom av Kasens storlek hade helt naturligt ett stort behov av att ha folk med olika yrkeskunskaper anställda. I början av 1900-talet fanns på gården ett hundratal nötkreatur och omkring 25 hästar. Vid gårdssmedjan fanns därför mycket att bestyra, vagnar och redskap skulle lagas, hästarna skos.
I samband med stadsmotorvägen genom Uddevalla revs huset hösten 1973. Till vänster går numera vägen till Kurveröd och här ligger idag Uddevalla energis fjärrvärmeanläggning, Brattåsverket, byggt på 1970-talet.

Motivet ingår i en samling om 18 autokromplåtar (glasplåtar preparerade med mycket små infärgade stärkelsekorn i cinnoberrött, gulgrönt och ultramarinblått) i format 9x12, förvarade i ett välgjort schatull av trä på vars lock är inskuret GWCqt Uddevalla 1928. Lådan hittades i Uddevalla stadsarkitektkontors arkiv och skänktes till Bohusläns museum 1982. Hur glasplåtarna hamnat på stadsarkitektkontoret är okänt.
De unika fotografierna är tagna av amatörfotografen och stockholmaren Gustaf Wernersson Cronquist (1878 - 1967) som redan i 14-årsåldern började ägna sig år fotografering. Under 1910-talet blev han Sveriges första färgfotograf och bildskapande blev en livsuppgift som höll honom aktiv ända upp i 80-årsåldern. Han lär ha slutat räkna sina bilder efter uppnådda 50 000. Det som imponerar mest är ändå de omfattande föreläsningsturnéerna som Cronquist genomförde. Han började kuska runt redan år 1900 och var ute omkring 125 dagar per år. Slutsiffran ligger inte under 6 000. Föreläsningarna innehöll de mest skiftande ämnen och resorna sträckte sig även utanför landets gränser, bl. a. till USA. En sak hade turnéerna dock gemensamt, det var hans egna bilder som publiken fick uppleva via skioptikonapparaten, oftast i den intima atmosfären av levande ljus.
Cronquists stora intresse låg åt det tekniska hållet; ljusförhållanden och landskapets förändring under olika tidpunkter studerade han noggrant. Motiven kan därför synas lite återhållsamma, oftast utan människor som annars livar upp t.ex. stadsbilder. De tidiga fotografierna hade också den låga exponeringstiden att ta hänsyn till. Cronquist valde kanske bort en suddig folkhop till förmån för ett jämnt motiv med maximal skärpa.
Gustaf Wernersson Cronquist är framförallt känd genom sina talrika Stockholmsbilder i färg.

Autokromtekniken bygger vidare på kunskapen om den svartvita bildens ljuskänsliga skikt, emulsion, men som också innehåller korn speciellt känsliga för blått, grönt och rött. I förstoring är de tre färgerna klart urskiljbara på glasplåten, ungefär som punkterna på ett tidningsfotografi. Upptäckten av färgteknik inom fotografi gav många fotografer möjligheten att för första gången avbilda motiven i verkliga färger till skillnad från tekniken att i efterhand kolorera svartvita kopior. Det skulle dock dröja till slutet av 1930-talet innan färgen fick sitt egentliga genombrott med Kodaks Kodachrome-film i småbildsformat.

Litteratur: Hammar, Lars-Erik: Gustaf Wernersson Cronqvist färgfotograf i Uddevalla 1928. Artikel i BOHUSLÄN ÅRSBOK 1988, s. 79 - 92. Bohusläns hembygdsförbund och Bohusläns museum.
Olsson, Hugo: Uddevalla förr - en bildbok, s. 68, 69 och 70. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr. 9. Uddevalla 1983.