Oscar II anländer till invigningen av Lelångenbanan i Uddevalla.
Kungaslupen vid kaj i Uddevalla.
"En i flere afseenden för Uddevalla märklig vecka" Så sammanfattade Bohusläningen sina omdömen om månadsskiftet juli-augusti 1895: med invigningen av Lelångenbanan, öppnandet av den stora lantbruksutställningen och Oscar II:s besök på Gustafsberg, där middag serverades. "Kungens besök satte stora människoskaror i rörelse som adrig tillförne. Ej heller torde staden någonsin hafva ståtat i så rik flaggskrud och i så hög grad lagt sig vinn om anstalter till monarkens värdiga mottagande som vid detta kungabesök".
Utställningen hölls på Margretegärde i samband med lantbruksmötet och fråga är om någon länsutställning i vårt land kunnat uppvisa motstycke till denna ifråga om rikhaltigheten af utställda industri- och hemslöjdsalster, kanske ej heller beträffande trädgårdsalstren och prydnadsväxter, skrev tidningen och fortsatte: Sjelva öppningsceremonierna gingo ganska lättvindigt öfver. Mötesbestyrelsens ordförande, konsul W:m Thorburn, anhöll att majestätet måtte förklara utställningen officiellt öppnad, hvilket konungen villfor gemon att yttra: Jag förklarar utställningen härmed öppnad.
Punkt och slut. Men vid vandring genom utställningen i folkskolehuset gaf konungen upprepade gånger sin belåtenhet till känna.
Om invigningen av Lelångenbanan yttrade tidningen 3 august: "Hyllningarna växte från station till station för festtåget. En närvarande som varit med om många både större och mindre jernvägsninvigningsfester framhöll att större hjertlighet ingenstädes lagts i dagen än uppe på Dal. Här förekomma inga braskande tal och inga dyrbara tillställningar. Det var bygdens folk som mötte i all enkelhet, skolbarn som med lif och lust stämde upp kungssången, bygdernas döttrar af alla åldrar, som strödde ängens vilda blomster för kungen, då han gick i deras midt och på sitt vinnande sätt tilltalade dem.
Konungens tal i Bengtsfors, tydligt och distinkt framsagt, hördes vida omkring, dock var den tillförne så vackra klangen i konungens talorgan borta. Eljest märktes intet spår af trötthet eller ålderns insteg. Verkställande direktören i jernvägsbolaget, ingenjör David Thorburn, inkallades under lunchen i Bengtsfors till konungen och behängdes med vasatrissan. Lunchen serverades så att säga på fältfot. Den hade, till följd af det trånga utrymmet i stationslokalen, något af huggnatur i sig. Var förresten förträfflig.
Bengtsfors och Billingsfors äro stationer af första klass. Ellenö och Färgelanda af andra, samt Lane, Nättjebacka, Hjertsäter, Tångelanda, Iväg och Dingelvik af tredje klass. Hållplats, betydande sådan, blir Högsäter. Tredje klassens stationsbyggnader te sig visserligen enkla, men rymlig och ändamålsenliga, andra klassens framstå i halft villastil med öfre våningen rundt om, öfverskjutande den undre.
Vid kungatågets återkomst till Uddevalla station for kungen genast med ångbarkassen till Drott, som låg förtöjd å Kasenbugten och afreste till Marstrand, dit kungafartyget anlände vid 1/2 10-tiden på qvällen. Kungen hade då varit från sitt kära Marstrand vid pass halftannat dygn, men derunder ock, som vanligt medhunnit åtskilligt".
Därmed hade staden fått sin efterlängtade förbindelse uppåt Dalsland. Uddevalla hade satsat 300.000 kronor i aktier i bolaget, de berörda kommunerna hade tecknat varierande belopp, likaså de båda landstingen och ångbåtsbolaget Bohuslänska Kusten, som bidrog med 10.000 kr. Omkring 900 man hade varit sysselsatta i anläggningsarbetena, som kunde ta sin början sedan k.m:t i juni 1892 beviljat ett lån på 1.247.000 kr. Man satte nu sina förhoppningar inte bara till att ett gott uppland skulle tillföras Uddevalla utan även till stor trävaruexport över staden - oro härom började också omedelbart ge sig tillkänna i Fredrikshald, som befarade bli undanträngda från denna marknad. Källa: "100 år med Bohusläningen 1878-1978 sid. 84".
Oscar II 1829-1907. (Sveriges kung 1872-1907, Norges kung 1872-1905).