Text om Sanitetsblomman skriven av Bohusläns Föreningsarkiv år 2011:
I samband med att försäljningen av 1:a maj-blomman etablerades i Uddevalla, startade också ett visst missnöje inom vissa socialdemokratiska kretsar i staden. 1908 uppkommer en fråga i Uddevalla Socialdemokratiska kvinnoklubb om vilken ställning kvinnorna ska ta till majblommans spridning.
I protokollen kan man läsa hur meningarna i frågan var delade. Vissa menade att man inte behövde vara misstänksam mot överklassen medan majoriteten tyckte att man i stället för att "deltaga i de borgerligas så kallade välgörenhet" i stället skulle "arbeta för att få bort roten ock orsakerna till proletärsjukdomen". Som orsaker nämndes rusdrycker, fattigdom, för lång arbetstid i osunda lokaler, barnarbete och dåliga bostadsförhållanden. För att nå dessa mål så borde arbetarklassen se till att förändra sin egen samhällsställning så att de inte behövde ta emot välgörenhet. Tillsammans med Verdandi-logen bestämde man att skriva en resolution till Uddevalla Arbetarekommun i vilken man uppmanade till att ta avstånd från denna blomma.
I Arbetarekommunen väckte skrivelsen stor debatt. Denna kom bland annat att handla om huruvida första majblomman som såldes på arbetarnas högtidsdag var ett "utpressningsförsök på arbetarnas Första Maj" och att arbetarrörelsen inte skulle befatta sig med sådan verksamhet. Andra tyckte att arbetarna, trots att idén var sprungen från över- och medelklassen, självklart skulle hjälpa till med denna försäljning om den kunde lindra nöd och häva lungsjukdom. Trots denna åsikt antogs en negativ resolution med 33 röster mot 9 och man beslutade att skapa en egen blomma.
Blomman skulle gå under namnet Sanitetsblomman, vara röd och säljas på arbetarnas Första maj. Precis som majblomman skulle denna bäras på rockslaget, vara så pass billig att alla hade råd att köpa den och priset fastställdes således till 10 öre. Till en början konkurrerade man med majblomman när man sålde blommorna på 1:a maj men snart inleddes i stället ett samarbete där man kom överens om att Sanitetsblomman i stället skulle säljas under pingsten. Först var det arbetarkommunens medlemmar som själva skötte försäljningen men sedan flyttades denna försäljning till skolbarnen.
Det som främst kom att skilja de båda blommorna åt var dess ändamål. Då tanken var att förtjänsten från Majblommeförsäljningen i Uddevalla helt uteslutande skulle gå till det planerade Majblommehemmet för tuberkulossjuka så var avsikten med Sanitetsblomman i stället att pengarna skulle tillfalla de tuberkulossjuka så dessa fick omedelbar hjälp.
Då antalet sjuka i staden var högt sattes det in en paragraf i stadgarna som upplyste om att endast den som var i första stadiet av sjukdomen och hade utsikter att återvinna sin hälsa, och som dessutom kunde visa upp ett läkarintyg på detta, var berättigad till understöd.
I årsberättelsen för 1938 finns en notering om att försäljningen av blomman att denna "sjunker år efter år sakta men säkert". Man är inte säker på orsaken till detta men "möjligen är en av orsakerna den att skolbarnen isynnerhet under senare år i allt större utsträckning användes som försäljare av många olika ting allt i välgörande syfte och det ena givetvis lika begärtansvärt som det andra, men man kan ju ej undra på om både lärare och barnen tröttnar".
Två år senare såldes inga blommor eftersom leveransen av de beställda blommorna försenats. När blommorna väl var på plats gjordes en överenskommelse med folkskolans rektor att skolbarnen detta år skulle sälja blommorna under höstterminen i stället. Dock inföll då det stora försvarsmötet till vilket barnen i stället skulle sälja inträdesbiljetter och därmed uteblev också försäljningen av sanitetsblomman helt detta år.
Enligt arkivmaterialet skedde den sista försäljningen av Sanitetsblomman under pingsten 1943. I årsberättelsen för 1944 redogörs för hur försäljningen av blomman inte kunnat genomföras under det gångna året. Detta berodde främst på "omöjligheten att skaffa blommor av den traditionella typen, samt även svårigheten att numera finna någon passande tid till försäljningen". Den för Uddevalla så unika Sanitetsblomman hade därmed gått i graven.
Genom omstruktureringar av sjukkassa och en kraftig tillbakagång av tuberkulosen kom anspråken att minska under årens lopp. Även om försäljningen av sanitetsblomman upphörde under 1940-talet fortsatte dock kommittén att betala ut fonderade medel till slutet av 1958, vilket för övrigt var samma år som kommittén firade 50 år. Under de sista 20 åren betalades ca 6 000 kronor ut till behövande och antal sålda blommor uppgick i regel till 10 000 - 15 000 stycken per år.
Källor:
Nils Hillén, Uddevalla Arbetarekommun 100 år, Minneskrönika. 1998.
Kuriren, Sanitetsblomman i Uddevalla har verkat i 30 år. 1938-06-02
Uddevalla Socialdemokratiska kvinnoklubb, Mötesprotokoll 19/2 1908 § 5
Uddevalla Arbetarekommun, Mötesprotokoll 17/4 1908 § 14
Uddevalla Arbetarekommun, Inkomna skrivelser 1900-1949.
Sanitetsblomman, Uddevalla, Arkiv.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
