Gorånjärn. Två flata järnskivor, på insidan ornerade med ett rutmönster, fästade på två skänklar förenade med ett gångjärn. Redskapet används för grädda gorån, ett slags bakverk. Man lägger smet på den under skivan, klämmer åt med handtagen så att smeten fördelas mellan skivorna och lägger järnet mot glöden eller spishällen. Gorån och gorånsjärn finns omtalade sedan mitten av 1600-talet. Namnet sägs från början beteckna en kaka som man kunde kosta på sig när man hade "god råd" , Rådh-Järn, och betecknar alltså inte "rån".
Ur Svenska Akademiens Ordbok: RÅN, Ett slags jämförelsevis tunt, mönsterpressat, voffelliknande, ofta frasigt o. sprött bakvärk (i allm. av vetemjöl, socker, grädde l. mjölk, stundom äv. ägg o. smör) gräddat mellan flata, på insidan mönstrade järn (rånjärn), gorå(n); äv. om liknande bakvärk som framställes fabriksmässigt, särsk. ett slags tunna käx (i allm. med fyllning).
Ur punktnummerkatalogen 1958-1976:
Fr. Anna E. Norlin, Kilbäcksg. 26 U:a
Goråjärn och Kaffekvarn
Litt: Schotte-Lindsten, Ann Sofi: Rån och våfflor. Ur Gastronomisk kalender 1964.
Swahn, Jan-Öyvind: Mathistorisk uppslagsbok.