Mannekäng

Mannekäng, djurkropp, som tillverkats av Lennart Pettersson som har verksamhet på Lillesjö i Uddevalla.
I tidningsartikeln nedan berättar han om sitt arbete, hur tillverkningen går till och olika användningsområden.

Mannekängen var en av flera djurkroppar som ingick i den utrustning som användes vid montering av fåglar på Bohusläns museum. Verksamheten bedrevs under 1990-talet. Konserverings- och monteringsarbetet utfördes av Rune Hixén och Peter Möller. Ett antal fåglar monterades av vilka de flesta användes i museets pedagogiska verksamhet. Några fåglar ingår också i museets samlingar, se UM032060 Duvhök.

Artikel i Göteborgs-Posten, publicerad 2010-11-02:
Från noshörningar och leoparder till rävar och älgar. Lennart Pettersson har gjutit det mesta. Nu kan Sveriges ende tillverkare av djurkroppar även lägga sex myskoxar till meritlistan.
Text: Jonas Emtervall

På utsidan ser byggnaden i Lillesjö i Uddevalla ut som vilken industrilokal som helst. Väl innanför dörrarna är intrycket ett helt annat. På golv, bänkar och hyllor ligger hundratals formar och färdiga djurkroppar.
Den europeiska faunan täcker jag helt och hållet. Sen har jag en del exotiskt också, som leoparder, tigrar och lejon. Jag har nog byggt någonstans mellan 1 500 och 1 700 kroppar genom åren, säger Lennart Pettersson.
Han startade sin verksamhet redan 1979. Då var inriktningen begravningsurnor.
Min bror jobbar som konservator och det var han som frågade om jag inte kunde börja med lite trofésköldar och bakgrunder till bogmontage. Sen ville han att jag skulle börja med mannekänger och så har det rullat på sedan 1983.
Mannekänger är de djurkroppar i lätt plast, som sedan bekläds med päls hos en konservator. Vägen fram till en färdig mannekäng är lång. Först görs en gipsavbildning av ett dött djur. Därefter gjuts en enkel modell, som i sin tur ger upphov till en form. I formen sprutar man sedan in expanderande plastskum för att få fram en färdig mannekäng.
För att Lennart Pettersson ska få lönsamhet i verksamheten krävs det att han kan återanvända samma form flera gånger. Därför säger han konsekvent nej till allt för udda uppdrag.
En gång var det ett museum i Norge som ville att jag skulle gjuta en sex meter lång giraff. Jag hade behövt bygga en ställning för att få till den. Det kunde de ju bara glömma. Vad fan skulle jag göra med formen efteråt? Den hade ju bara legat här och tagit plats.
De sex myskoxar Lennart Pettersson arbetar med just nu hade i normala fall också fått nobben. Men nu var omständigheterna speciella.
De ringde från Norrland för säkert tio år sedan och undrade om jag var intresserad av en myskoxe. Jag tackade nej direkt. Min konkurrent tog den i stället. 2004 köpte jag upp hans verksamhet och då fick jag med den här formen på köpet.
Myskoxarna ska till en konservator i Finland och de färdiga, pälsbeklädda djuren går därefter till ett nystartat museum i Asien.
Att leverera till utlandet är vardagsmat för Lennart Pettersson. Han har återförsäljare i sju europeiska länder och stora delar av inkomsterna är exportrelaterade.
Det händer att han levererar mannekänger till människor som vill bevara minnet av sina döda husdjur i fysisk form. Det har Lennart Pettersson svårt att förstå.
Jag har själv en hund och en papegoja. Aldrig i livet att de ska upp på någon pinne. De ska ner i jorden, sen är det bra med det.

Elektronisk källa: http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/bohuslan/1.481753-han-gjuter-hela-faunan
Se Bilagepärmen UM32307 med artikeln ovan i kopia.