Mönsterritning

Oklart om mönsterritningen är tillverkad av Bohus Stickning eller senare kopierad och färglagd av stickerskan. Totem" var det enda av Ulla Eson Bodins mönster som företaget Bohus Stickning använde sig av. Se tröja Totem, UM019732 under Relaterade objekt.

Ulla Eson Bodin, adjungerad professor på Högskolan i Borås, Institutionen Textilhögskolan grundade 1998 Stickakademien vid samma skola.
Verksamheten belägen i Sätila, Sjuhärad - här finns en experimentverkstad för trikådesign, till gagn för branschens producenter och detaljister, för studenter och designers - för svensk design.
Ulla Eson Bodin, 1935 - 2009, vid sin död verksam som professor i Textil- och Modedesign vid THS (Textilhögskolan i Borås); textil- och kostymdesigner.
Se Bilagepärmen UM019732, Blad med uppgifter om Ulla Bodin - "Tyger och kläder 63-93 design Ulla Bodin", Textilmuseet, Borås.

Givarens mamma Sargit Gustafsson (1920 2014) stickade mycket för Bohus Stickning under 1950-talet. Familjen som hade en dotter och en son och bodde då i Dingle. Maken var elektriker och arbetet för BS var ett sätt att utöka familjens inkomst. Troligen kom hon i kontakt med Bohus Stickning genom en artikel i tidningen Bohusläningen.
Med jämna mellanrum åkte mamma ner till Uddevalla för att träffa Bohus Sticknings ombud, Margareta Odén som bodde på Stora Nygatan. Ibland fick barnen följa med. Här lämnade mamma in de plagg hon stickat och fick samtidigt betalt för de föregående liksom en bedömning av kvalitén på stickningen, ett betyg på den förra. Man kunde avancera i graderna och den som var duktig fick allt svårare mönster att sticka - och därmed också bättre betalt. Vid 1950-talets mitt var 48 kronor bra betalt för ett plagg. En av de modeller som betalades bäst var Härskogen. Efter besöket hos fru Odén brukade man gå till Våffelstugan som låg på Södra Hamngatan i Uddevalla. Här fick barnen varm choklad och mamma drack kaffe. Man reste med ånglokståg och resan kostade 4.40 t. o. r.
Sargit Gustafsson var en mycket skicklig stickerska. Dottern berättar att mamma stickade jämt, vid alla tillfällen men det är ändå svårt att förstå hur hon hann med. Men det fanns t.o.m. de kvinnor som passade på att sticka några maskor när de stod vid spisen och stekte pannkakor. Medan pannkakan stekte på ena sidan hann med några maskor. Pannkakan vändes och så man hann med några maskor till.
Barnen hjälpte också till. När stickmaterialet lämnades ut var garnet endast i härvor. Det var jag och min lillebror som nystade.
När Bohus Sticknings verksamhet lades ner fick stickerskorna köpa garnpaket med garn och mönster av företaget. Sargit Gustafsson köpte en Blå skimmer och en Tobak. Hon skapade emellertid om plaggen något, dels i modellen och mönstret Tobak gjorde hon på ett helt nytt sätt. Båda plaggen är välvårdade men är mycket använda.
Sargit Gustafsson var mycket intresserad av textilt arbete. När hon slutade sticka för Bohus Stickning övergick hon till att arbeta för Grunnebo Mattkonst. På 1960-talet blev det mycket populärt att knyta rya, det blev en riktig fluga, alla skulle knyta rya. På Grunnebo kunde man köpa paket med mönster och garn. Hon tillverkade företagets demonstrationsvävar för utställning och tillverkade även färdiga mattor som olika företag beställt från Grunnebo Mattkonst. Betalningen var 1 öre/knuten. Sargit Gustafsson har också vävt ofantligt mycket finnväv.