Gryta

Sju fragment från grytor i yngre rödgods. Skaft, ben, mynning, buk från minst två olika grytor. Klar blyglasyr invändigt. En skaftdel visas i utställning Kustland.

Följande text är hämtad ur Blå Skagerrack, På kryss i historiska farvatten, Bohusläns museum: SKIOLDENBORG - ETT AV DE FÖRSTA FISKELÄGENA

Mellan Yttre och Inre Sköllbergsvik,låg ett av Bohusläns äldsta fiskelägen, Skioldenborg. Biskop Jens Nilssön noterar platsen 1594 i sin visitationsbok. Här låg ett tjugotal byggnader i en båge utmed vattnet. Biskopens anteckningar tillsammans med fynd av kakel, keramik och mynt tyder på att Skioldenborg bebyggdes under sillperioden 1556-1589.
I en av husgrunderna gjordes en noggrann undersökning på 1950-talet. Den är 7 x 7 meter, delad i två rum. Det större östliga rummet har ett vällagt stengolv av röd granit. I norra delen hittades kol och bitar av tyskt stengods från slutet av 1500-talet. Där har förmodligen köket legat. I södra delen fanns fragment som visar att där stått en ugn av grönglaserat 1500-talskakel med rikt dekorerad fris. Man fann också spikar, nitar och ben från nöt, får och svin.
Det västra rummet saknar golv och kan ha varit en snedtäcka, en vanlig tillbyggnad i Bohuslän långt fram i tiden. Ingången har legat i snedtäckans gavel mot söder, där man fann en tröskel av stenar lagda i rosettmönster.
Byggnaderna har varit rejält timrade och i de flesta fall försedda med eldstäder, och skiljer sig klart från de tillfälliga säsongsboningar som man kan finna rester av här och var i skärgården. Skioldenborg var ett riktigt fiskeläge, där människor stannat kvar även sedan sillen dragit bort. Men i början av 1700-talet försvinner platsen ur kyrkoböcker, husförhörs- och skattemantalslängder.
Varför försvann en del kustsamhällen medan andra höll sig kvar och till och med utvecklades? Om Skioldenborg kan vi bara gissa. En möjlig orsak kan vara att viken grundat upp så mycket att "hamnen" här helt enkelt blev obrukbar.
Platsen är gammal kulturmark. Gården Näverkärr, som Skioldenborg är en del av, har gått i arv inom samma släkt åtminstone sedan 1600-talet, enligt släkttraditionen ända sedan vikingatid. Man har livnärt sig på jordbruk, fiske, sjöfart och handel.

INSKR AV EBS