Armborst

'Fornlämningstyp forts: befästning och bebyggelselämning.
Ruta, koordinater forts: rasmassor norr och väster om kastalen.
Möh forts: 20-25 möh

Nöt till armborst. Tillverkad av horn. Föremålet är sockerbitsformat med en svagt konkav sida och en sida med en grund skåra. På fyra av de sex sidorna finns streckornamentik. En utseendemässigt nästintill identisk nöt finns från borgen i Skanör (se Rydbeck, O. 1935. Den medeltida borgen i Skanör. Lund. s.177.

Bro kastal i Bro socken, Lysekils kommun byggdes under 1110-talet. Kastalen bestod av ett kraftigt fristående torn, uppfört uppe på en kulle och var en tidig typ av borganläggning. Från kastalen hade man milsvid utsikt över den omgivande trakten.
Kastalens grund mäter en fyrkant om 8,7 x 8,4 meter. Invändigt har funnits valvslaget tak och halvmeterbreda inre gångar. Tornets ursprungliga höjd bedöms till 10 meter.
Fynden från arkeologiska undersökningar på 1960- och 1970-talen visar att kastalen varit i bruk från 1100-talet fram till början av 1400-talet. Tre mynt daterar kastalen; en engelsk silverpenny från andra halvan av 1100-talet, ett mynt från antingen kung Sverres (1176 -1202) eller sonen Håkon Håkonssons regering samt ett fragmentariskt mynt från perioden 1160-1205, av okänt ursprung. Mycket i fyndmaterialet ger en koppling till samhällets övre skikt, bl.a. en guldring, en piksporre, en nöt (del till armborst) och en stjärntrissa till en sporre. Bland benfynden fanns rester av duvhök som kan ha varit dresserad för jakt. Till vapenfynden hör en stridsyxa av järn från 1100-talet och fyra pilspetsar. En del bruksföremål som brynen, en kläppkrok som användes vid havsfiske och en ljusterudd tyder på att borgen varit bebodd åtminstone tidvis.

Ur Nationalencyklopedin Internet 2009:
Armborst (av medeltidslat. arcubali´sta, av lat. a´rcus 'båge' och ballista 'kastmaskin'), ett skjutvapen, som i sin utvecklade form består av bågstav med sträng, stock och lås.
---
I nordiska källor är armborstet först omnämnt på 1100-talet. Under detta århundrade ledde den tekniska utvecklingen till att armborstet började tränga undan bågen som det främsta skjutvapnet i Västeuropa; ett undantag var dock de engelska långbågarna. Förbättringarna bestod bl.a. i att strängen inte längre frigjordes med handen direkt från stränghaket utan via mekaniska avtryckarmekanismer.

Under 1200-talet ersattes bågstaven av trä med den s.k. hornbågen av horn, ben och senor. Under tidigt 1400-tal kom sedan stålbågen. Utvecklingen mot alltmer kraftfulla och svårspända bågar ledde till att fotbyglar, spännbälten och hävstångsanordningar, s.k. gås- eller getfötter, infördes. Stålbågarna krävde bågkranar eller vindspel med trissor för att kunna spännas. Trots dessa och andra förbättringar undanträngdes armborsten under 1500-talet av de effektivare handeldvapnen. De fortsatte dock att användas som folkliga jaktvapen och för nöjesskytte.

Vapnets popularitet under medeltiden berodde på att det erbjöd hög skjutberedskap, god träffsäkerhet och genomslagsförmåga även på förhållandevis långa avstånd samt en i jämförelse med bågen kort övningstid. Till armborstet hörde pilar som var specialutformade antingen för krig eller för jakt. Även kularmborst förekom.

Litt: Pettersson, J. Medeltidsborgen på Broberg, (1987).
Kulturmiljöer i Lyskeils kommun. Historia och program för vård och bevarande. Lysekils kommun, 1992, s. 65 66.

Rapport, se Placering.

INSKR. AV EBS