Armborst av nordskandinavisk typ, besläktad med den senmedeltida svenska som i sin tur har sitt ursprung i den nordtyska.
Armborst för jakt har förekommit i södra Lappland fram till omkring 1815.
Se Länkad fil/Referenser samt Bilagepärmen med kompletterande upplysningar för UM002484 och UM001154 i brev från Statens Försvarshistoriska Museer, Erik Walberg, konservator Metall -och vapensektionen, december 2002
Litteratur:
Alm, J. Europeiska armborst, en översikt. Nordlundes, 1947, København 1947 Särtryck ur: Vaabenhistoriske Aarbøger.
Brusewitz, G.: Elfsyssel. Södra Bohus-Län. Historiska minnen. 1864, s. 291 - 292.
Payne-Gallwey, Ralph: The crossbow: mediaeval and modern military and sporting : its construction, history & management , (1903), 2. ed., London : Holland Press, 1990.
Sydsamisk slöjd : mönster och teknik i horn, trä, tenn, läder, band. Utgiven av Västerbottens museum och Same-ätnams slöjdutskott. Särtryck ur Västerbotten 1970.
Ur Svenska Akademiens ordbok:
ARMBORST-NÖT: i armborstloppets bakre ända anbragt ben- l. järnskifva, bakom hvilken den spända strängen lades o. från hvilken den medelst en aftryckare frigjordes vid afskjutandet.
Ur Nationalencyklopedin, NE.se: Armborst
Armborst (av medeltidslat. arcubaliasta, av lat. arcus ''båge'' och balliasta ''kastmaskin''), ett skjutvapen, som i sin utvecklade form består av bågstav med sträng, stock och lås.
---
I nordiska källor är armborstet först omnämnt på 1100-talet. Under detta århundrade ledde den tekniska utvecklingen till att armborstet började tränga undan bågen som det främsta skjutvapnet i Västeuropa; ett undantag var dock de engelska långbågarna. Förbättringarna bestod bl.a. i att strängen inte längre frigjordes med handen direkt från stränghaket utan via mekaniska avtryckarmekanismer.
Under 1200-talet ersattes bågstaven av trä med den s.k. hornbågen av horn, ben och senor. Under tidigt 1400-tal kom sedan stålbågen. Utvecklingen mot alltmer kraftfulla och svårspända bågar ledde till att fotbyglar, spännbälten och hävstångsanordningar, s.k. gås- eller getfötter, infördes. Stålbågarna krävde bågkranar eller vindspel med trissor för att kunna spännas. Trots dessa och andra förbättringar undanträngdes armborsten under 1500-talet av de effektivare handeldvapnen. De fortsatte dock att användas som folkliga jaktvapen och för nöjesskytte.
Vapnets popularitet under medeltiden berodde på att det erbjöd hög skjutberedskap, god träffsäkerhet och genomslagsförmåga även på förhållandevis långa avstånd samt en i jämförelse med bågen kort övningstid. Till armborstet hörde pilar som var specialutformade antingen för krig eller för jakt. Även kularmborst förekom.
Bilagepärm under UM000022: "Recalling Ancestral Voices", rapport från ett interreg-projekt om en databas för samiska föremål på museer i Norden. Sunna Kuoljok, Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Jokkmokk 2007, (35 sidor).
Bohusläns museum bidrar med 14 föremål i databasen; UM000022, UM000023, UM000111, UM000237, UM000238, UM000476, UM001154, UM002249, UM002250, UM002457, UM002479, UM002484, UM006105 och UM025429.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
