Målning

Konstpedagogisk fördjupning

David Teniers d.ä. (15821649, holländsk)
Den helige Hieronymus
Lejonet i bildens nedre högra hörn antyder att mannen som sitter vid bordet är den helige Hieronymus (ca 370420 e.kr). Han brukar avbildas just med ett lejon vid sin sida. Det berättas att när Hieronymus en gång höll en bibelstund för munkar, kom ett lejon med en törnetagg i tassen. Hieronymus drog ut taggen, varefter lejonet följde honom troget som en hund. Eftersom man länge trodde att lejonet sov med öppna ögon, har djuret också kommit att symbolisera vaksamhet, andlig uppmärksamhet och styrka.

Vanligtvis avbildas Hieronymus, som var en mycket lärd man, i en studerkammare med en bok och en dödskalle attribut som associeras med lärdom, kontemplation och förgänglighet. Men på den här målningen har David Teniers placerat Hieronymus i en grotta. Så brukar ett annat helgon, den helige Antonius (ca 251356 e.kr) avbildas. Han var en egyptisk munk som drog sig undan världen till en grotta. Den helige Antonius grundlade det kristna eremitväsendet.

Ett av konstnärens vanligast förekommande motiv var den helige Antonius frestelser. Visserligen har grottans öppning en dörr, men kanske finns det anledning att tro, att konstnären här har låtit sammanblanda de två helgonens bildtyper. Den holländske konstnären David Teniers d.ä. var elev till Peter Paul Rubens (15771640) och hans motiv utgjordes ofta av bibliska, historiska och mytologiska berättelser.

Text producerad till Appen JOHNSON 2.0, 2020
Birgitta Åhlund /Bohusläns museum

Eremiten eller Den helige Hieronymus
Lejonet i bildens nedre högra hörn tyder på, att mannen som återges sittande vid bordet är den helige Hieronymus (ca 347420), som brukar avbildas med just ett lejon. Det berättas att när Hieronymus en gång höll bibelstund med sina munkar kom ett lejon fram till honom med ynklig uppsyn och med en törntagg i tassen. Hieronymus drog ut taggen, varefter lejonet resten av livet följde honom troget som en hund.
Man trodde länge att lejon sov med öppna ögon och lejon har därför även fått symbolisera vaksamhet, andlig uppmärksamhet och styrka. Uppståndelse kan också symboliseras med lejonet eftersom man förr i tiden trodde att lejonungar föddes döda och kom till liv först när lejonhannen andades på dem.
Den helige Hieronymus var en mycket lärd och beläst man. Han brukar framställas sittande i sin studerkammare omgiven av en bok och en dödskalle - attribut som associeras med lärdom, kontemplation och förgänglighet. Hieronymusframställningen var mycket populär, framförallt under medeltiden och under den tidiga renässansen. Förklaringen till motivets popularitet anses vara att Hieronymus var den mest lärde av alla helgon och kunde identifieras med tidens humanistiska ideal, där färdigheter och kunskaper i en rad olika ämnen skattades högt.
Som bildtyp utövade Hieronymus-framställningen ett avgörande inflytande på utvecklingen av en annan bildtyp, nämligen vanitasstillebenet; ett stilleben som var ett arrangemang med ting som ska påminna om livets förgänglighet och alltings fåfänglighet. Där finns dödskallen och boken med från Hieronymusframställningarna, men även timglas och utbrunna ljus som också är exempel på förgängelsesymboler. I en tid då krig, pest och andra farsoter ständigt hotade var man synnerligen medveten om att livet hängde på en skör tråd och ett bildspråk utvecklades vars innehåll präglades av eftertanke och allvarsmättad begrundan. "Memento-mori"- glöm-inte-bort-att-du-är-dödlig-bilder var ett sätt att påminna betraktaren om människans korta jordeliv.
Målningens upphovsman, den holländske konstnären David Teniers d ä (15821649) var Rubens elev och dennes inflytande kan man ofta skönja i elevens bilder. Teniers gestaltade ofta bibliska, historiska och mytologiska berättelser. Här har han framställt Hieronymus med sitt lejon, med dödskallen och med böcker, men inte i sin studerkammare utan såsom eremit i något som liknar en grotta. I bilden är lejonet krönt med lagerblad (oftast brukar istället dödskallen vara lagerbladskrönt) som en påminnelse om att inte ens den lärde undgår förgängelsen. Ängeln, Guds budbärare med sin himmelsblå mantel, i bildens övre vänstra hörn, uppenbarar sig för eremiten med sin dombasun.
Eremiten är en symbolgestalt för den världsfrånvända människan, som genom asketisk isolering från världen kan tillägna sig särskilt visionära gåvor och även få en välsignelsebringande inverkan på dem som ber om råd. Eremiten försakar samröre med andra och strävar efter att bli ensam med Gud.
Den helige Antonius (ca 251356) som grundlade det kristna eremitväsendet, var en egyptisk munk som vid unga år gav bort hela sin ärvda förmögenhet till de fattiga och slog sig ner i en gravkammare. Där ägnade han sig åt fromma betraktelser i total ensamhet. Istället för med ett lejon brukar den helige Antonuis i konsten avbildas med en gris - sinnebilden för djävulens frestelser. Antonius råkade nämligen ut för en rad frestelser och avbildas ofta i vild kamp mot demoner i olika kostymering, gärna i gestalt av nakna kvinnor.
Ett av konstnären David Teniers vanligaste motiv var den helige Antonius frestelse. Tittar man noga på bilden ser man att grottans öppning har en dörr. Det är kanske en gravkammare, som den helige Antonius brukar avbildas i. Med lejonet som anspelar på Hieronymus tillsammans med gravkammaren som associerar till Antonius, får man anledning att tro att konstnären i den här bilden har blandat de två helgonens Hieronymus och Antonius bildtyper.

Carlgren, Maria: Symboler i holländskt och flamländskt måleri. Ur Bohuslän Konst. ÅRSBOK 1996. Konsten på Bohusläns museum. Bohusläns hembygdsförbund och Bohusläns museum. Uddevalla 1996.