armband, giehtabádde (saL), armsmycken, smycken

Syrene Wilks make Andreas Wilks (f. 1884) revitaliserade tenntrådstillverkningen vid 1900-talets början. Andreas Wilks spårade i sin ungdom upp gamla redskap för trådtillverkning och intervjua äldre människor om hur slöjden gick till. Han studerade även traditionella tennbroderade föremål i detalj, och när han var i 20-årsåldern började han experimentera med att göra sin egen tenntråd och brodera med den. Andreas Wilks moderniserade tillverkningen av tenntråd på flera vis. Istället för att spinna den kring en rensena som brukligt var bland samerna spann han den kring en björntråd, det vill säga kring en kraftig niotrådig dubbeltvinnad bomullstråd som fanns att köpa i affären. Wilks förenklade även processen genom att byta ut den gamla vridaren mot en slags slända som samerna fram tills dess endast använt för att spinna ullgarn.
Så småningom blev både Andreas Wilks skicklig tenntrådsslöjdare. Efter att han gift sig 1915 tog hustrun Syrene tog över broderiet och Andreas stod för tenntrådstillverkningen. Även Andreas bror Lars och dennes hustru Sanna (Syrenes syster) var skickliga tenntrådsslöjdare, liksom. Tillsammans dokumenterade de gamla mönster och räddade dem från att försvinna. Andreas Wilks höll många kurser om tenntrådsbroderi i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen och bidrog till ett uppsving av den gamla konstarten. Första tenntrådskursen hölls 1925.