ring, fingerring, suormas (saL), ringar, smycken

Fingerring av gulmetall. Inskription inuti ringen: PRIMA DOUBLE JPS 60. Några små svarta fläckar inuti ringen.

Dessa föremål är funna i Sarek sommaren 1974., då personen som skänkt dessa till Ájtte vandrade mot Axel Hambergs observatorium i Pårtetjåkkå, men vände halvvägs pga dåligt väder. På vägen ner hittade han tre föremål: en fingerring, ett fickur och en barometer (AJ 4568-AJ4570). På samma plats fanns även andra föremål utspridda, bl.a. resterna av en bärmes, en sönderrostad kniv, något termosaktigt. Detta var 57 år efter att Manne Hofling försvunnit i Sarek.

FYNDET I SAREK
Manne Hofling var observatör vid Axel Hambergs Pårtetjåkkåobservatorium 1917. Under en påtvingad provianteringstur till Pårek i slutet av september 1917 återvände han aldrig till sin kamrat och assistent, Finn Malmgren, som utsvulten väntade i observatoriet 1 830 meter över havet. Mycket hårt väder med snöstorm och det faktum att Manne inte var riktigt frisk har säkert bidragit till den tragiska händelsen.

Efter fem ensamma dygn förstod Malmgren att något hemskt måste ha inträffat. Han beslöt då överge observatoriet och de uppgifter som skulle utföras en gång i timmen dygnet runt. Precis som Hofling gick han ner i dåligt väder och blev tvingad att övernatta i snön. Utmattad kom han till kollegan i Pårek och de förstod genast att Hofling sannolikt inte fanns vid liv. Ett stort uppbåd av Kvikkjokksbor genomsökte hela området. Männen kunde följa Hoflings spår till en stor sten och man påstod att otydliga spår fanns i snön i branten mot Pårte. Det senare verkar något osäkert då snöfallet och snödrevet i den hårda vinden borde raderat ut de flesta spår. Hofling var försvunnen, och han hittades inte heller sommaren 1918 under de eftersökningar som gjordes.

Hofling har aldrig påträffats men många har spekulerat i vad som verkligen skett. Trött och febrig kanske han i den obefintliga sikten inte såg stupet utan föll ner till Pårteglaciären. Kanske har han dukat under tidigare men aldrig återfunnits.

Nu vet vi med stor säkerhet att Manne Hofling åtminstone passerade den jåkk som man ser på fjällkartan sydsydväst om Pårektjåkkås topp 1 803. På ungefär 1 150-metersnivån hade Axel Hamberg där en av sina 20 snömätningsplatser på leden mellan Kvikkjokk och observatoriet. Det är precis den led, pegelleden, som Hofling gick. Han var noggrann och läste alltid av snödjupen när han passerade. Resterna av en sådan mätare (nummer 15) står fortfarande kvar där, och dessutom har jag sett ett par till på vägen upp till observatoriet.

På denna plats hittades för ett antal år sedan en mycket gammal ryggsäck, en barometer, ett fickur och en guldring. På barometerns baksida står: Meteorologiska institutionen Uppsala universitet. Guldringen är dessvärre ograverad. Det lär också ha funnits rester av en gammal kniv. Dessa fynd kan med mycket stor säkerhet knytas till Manne Hofling.

Ryggsäcken och kniven finns kvar på fjället.Jag var i somras där med fyra kamrater och genomsökte området utan att hitta något.Vi fann några misstänkta benrester men efter besked av flera läkare härrör dessa inte från en människa. Varför har Hofling lämnat sina tillhörigheter där? Varför hade han inte sin guldring på fingret? Vad som hänt Manne Hofling är fortfarande höljt i dunkel. En pusselbit har kommit på plats men frågan är om vi någonsin hittar resterande pusselbitar.
(Artikel av av Håkan Hultberg i Fjället (Svenska Fjällklubbens tidning) 2-2010.

Öron ringar, arm- och fingerringar hafva ej varit i bruk hos lapparna i äldre tid. Den enda ring af detta slag, som användts hos dem, är lapphustruns vigselring. Denna är af silfver, ofvanpå fingret utvidgat till en plätt, där många små ringar äro infästade.
(Källa: Kristoffer Sjulssons minnen. Om Vapstenlapparna i början af 1800-talet upptecknade af O.P. Pettersson. Nordiska museet. 1979.)

I klädedräkten användes silver; platta silverknappar (-plåtar) användes på bälten och klotrunda silverknappar , maljor och spännen användes på silverkragen.

Samerna smidde förr inte själva sitt silver. Det tillverkades för deras räkning av städernas guldsmeder. Samerna hade bestämda uppfattningar om vilka silverföremål de ville ha och hur de skulle se ut. Det kunde vara smycken, dryckeskärl och skedar. Det var framförallt äldre, gärna medeltida, former som samerna föredrog. Under senmedeltid upplevde de samiska samhället en högkonjunktur med stabil ekonomi, och den stil som då utvecklades höll man sedan fast vid. Föremålsformerna kom även att påverka de föremål samerna själva tillverkade, t.ex. hornskedarnas utsmyckning påverkas av silverskedarnas former. Samtidigt påverkas silverskeden av den samiska horngravyren.

Silvret hade förr en viktig funktion som en säker och värdebeständig kapitalplacering, till skillnad från renhjorden, som ju kunde minska vid dåliga år. Silvret var lätt att ta med sig, viktigt i ett nomadiserande samhälle, och kunde gömmas utan att förstöras.

Litteraturtips: Fjellström, Phebe: Lapskt silver 1-2. Stockholm. 1962.