fingerring, ring, pärlmussla, pärlring, suormas (saL), ringar, smycken

Öron ringar, arm- och fingerringar hafva ej varit i bruk hos lapparna i äldre tid. Den enda ring af detta slag, som användts hos dem, är lapphustruns vigselring. Denna är af silfver, ofvanpå fingret utvidgat till en plätt, där många små ringar äro infästade.
(Källa: Kristoffer Sjulssons minnen. Om Vapstenlapparna i början af 1800-talet upptecknade af O.P. Pettersson. Nordiska museet. 1979.)

I klädedräkten användes silver; platta silverknappar (-plåtar) användes på bälten och klotrunda silverknappar , maljor och spännen användes på silverkragen.

Samerna smidde förr inte själva sitt silver. Det tillverkades för deras räkning av städernas guldsmeder. Samerna hade bestämda uppfattningar om vilka silverföremål de ville ha och hur de skulle se ut. Det kunde vara smycken, dryckeskärl och skedar. Det var framförallt äldre, gärna medeltida, former som samerna föredrog. Under senmedeltid upplevde de samiska samhället en högkonjunktur med stabil ekonomi, och den stil som då utvecklades höll man sedan fast vid. Föremålsformerna kom även att påverka de föremål samerna själva tillverkade, t.ex. hornskedarnas utsmyckning påverkas av silverskedarnas former. Samtidigt påverkas silverskeden av den samiska horngravyren.

Silvret hade förr en viktig funktion som en säker och värdebeständig kapitalplacering, till skillnad från renhjorden, som ju kunde minska vid dåliga år. Silvret var lätt att ta med sig, viktigt i ett nomadiserande samhälle, och kunde gömmas utan att förstöras.

Litteraturtips: Fjellström, Phebe: Lapskt silver 1-2. Stockholm. 1962.