fågel, jaktfalk

Jaktfalken är en stannfågel. Ungfåglar drar dock regelbundet söderut under sina första vintrar och kan då ses långt söder om sina häckningsområden. Falken rör sig också spontant över stora områden.

Jaktfalken har en kroppslängd på närmare 60 centimeter och en vingspann upp till 130 centimeter. Den kan ibland förväxlas med duvhöken men har en aggressivare flygteknik och spetsiga vingar. Teckningen är gråspräcklig på ovansidan, de typiska falkkännetecknen är mycket svaga. Undersidan är ljus med mörk vattring. Nordligare former är ljusare - på Island är jaktfalken ljust grå och på Grönland finns den vita form med mörka fläckar som var den mest eftersökta statussymbolen inom falkeneringskonsten vid de europeiska furstehoven. Könen liknar varandra med enda skillnad att honan är något större. Yngre fåglar är oftast mörkare än adulta fåglar.

I Skandinavien består födan huvudsakligen av ripa, främst fjällripa. Omkring 80-85% av födan (räknat efter vikt) utgörs av ripa. Även de år som fjällripsbeståndet är magert och det är gott om lämlar föredrar jaktfalken fjällripa. Utöver ripa äter den lämmel och sork och även andra fåglar som änder, trastar, kråkfåglar och vadare.Den fångar i motsats till pilgrimsfalken huvudsakligen sina byten nära marken.