Krokodildemokratier, Crocodile democracy

I samhällena längs Sepikfloden (PNG) har sötvattenskrokodilen under lång tid varit förebild för traditionella demokratiska principer. Krokodilens kropp var en metafor för samförstånd – idealet för dialog och beslutsfattande i dessa samhällen. Konsensusbeslut och enighet var avgörande - krokodilens huvud och svans kan inte gå i motsatta riktningar.

Papua Nya Guinea (PNG) är en av världens mest mångkulturella stater. Den papuanska riksdagen kallas De tusen stammarnas parlament. Där kan man tala engelska, tok pisin eller hiri motu. Ungefär en tiondel av världens alla språk talas av landets drygt 7 miljoner invånare. Många traditioner, språk och intressen korsas i politiken. De politiska partierna bygger framförallt på klaner och det finns starka lokala och regionala maktstrukturer. Regionerna har ett stort mått av självstyre och partier är snarare regionalt än ideologiskt baserade.

Landet är ett av dem som har allra minst antal kvinnor i parlamentet, och ofta sägs Papua Nya Guinea vara världens värsta land vad gäller våld mot kvinnor. Trots landets många utmaningar och brister finns förutsättningarna att ut ifrån lokala traditioner inspireras och bygga vidare på de demokratiska principerna.

In the villages along the Sepik River, the freshwater crocodile has long served as the exemplar of traditional democratic principles. The body of the crocodile was a metaphor for the mutual understanding that governed how dialogue and decisions should be undertaken. Consensus decisions and unanimity were essential – after all, the head and tail of the crocodile could not go off in opposite directions.

Papua New Guinea (PNG) is one of the world’s most multicultural states. The Papuan parliament is called the parliament of a thousand tribes. There one can speak English, Tok Pisin or Hiri Motu. About a tenth of the world’s languages are spoken by the country’s just over 7 million residents. Many traditions, languages and interests meet in politics. The political parties are based primarily on clans, and there are strong local and regional power structures. The regions enjoy a considerable degree of autonomy, and the parties are more regional than ideologically based.

Papua New Guinea is one of the countries with the smallest number of women in parliament, and it is often claimed that it is the worst country in the world with respect to violence against women. Despite the country’s many challenges and failings, there is inspiration to be found in local traditions and there are democratic principles to build on.