sked, spoon

I "Orginalkataloger och handlingar, vissa äldre samlingar 1944-55" finns blyertsskisser på skeden, ett brev från Ernst Manker där det också står att förutom knoppen ,i form av ett huvud, är den av helt vanlig nordsamisk typ, men att det märkliga är den skulpterade knoppen som han inte känner till från liknande exemplar.
På skissen står skrivet: Renhorn, lapsk 1700-1800-talet. Inköpt för 20-:
E.E.

Om hornslöjd:

Många av hornredskapen är vackert ornamenterade med mönster som visar från vilken del av Sápmi de härstammar. För illustrationer och förklaringar om de olika mönstren läs t.ex. ”Samefolkets konst” av Ernst Manker. Aslild & Kärnekull, 1971. (Finns i VKMs bibliotek.)

Renhornen är inte horn i anatomisk mening utan de är av samma substans som skelettbenen. Rensarvarnas horn växer till sig och blir som störst till brunsttiden på hösten. Efter brunsten stöter de av dem och de får börja växa på nytt till nästa brunst. Renvajornas horn får däremot en ansenlig storlek under dräktigheten fram till kalvningen på våren, då hornen stöts av. Honornas horn ger dem under den hårda vintern med bristande föda en evolutionär föredel genom att de kan försvara sitt födointag mot de annars starkare sarvarna. Det är speciellt viktigt då de på grund av sin dräktighet behöver mer näring. (Madeleine Stirnimann, socialantropolog, VKM, 2010)
Renhorn blektes så att de blev vita genom att man lade dem i grunt vatten på ett soligt ställe. Solen skulle skina genom vattnet och därvid bleka hornet. Man mjukade också upp hornet med vatten för att lättare kunna snida i det. (Manker, 1947: 190f)

Enligt samernas gamla naturreligion kunde djurens och människornas själar inte komma till den andra världen och återuppstå till livet, om de inte begravdes med ett fulltaligt skelett. Att snida i renhorn (som ju växer efter) är i inte problematiskt, men att använda sig av djurens skelettben betydde i detta trossystem att man berövade djuret sin återuppståndelse. Inte desto mindre kan vi i samlingen finna föremål av just ben. Frågan är om dessa är från samernas älskade ren eller från något annat djur vilkens återuppståndelse man kanske var mindre mån om. En annan fråga är om föremålen är från kristen tid, då man fått en annan bild av själsvandringen. (En noggrannare anatomisk klassificering av ben/horn-föremålen skulle kunna vara av relevans för same-forskningen.) (Madeleine Stirnimann, socialantropolog, VKM, 2010.)

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
redskap och utrustning
hornslöjd

Källa: Manker, Ernst. De svenska fjällapparna. STF:s handböcker om det svenska fjället nr 4, Svenska Turistföreningens förlag: Stockholm, 1947. Finns på VKM’s bibliotek.)

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog VKM Göteborg, 2010)